Ut å resa

Dan före dan. Känns inte alls som jul, trots att snön ligger meterhög på gården. Det här året har ju varit helknäppt faktiskt. Det har bara runnit på, på något konstigt sätt. Alla storslagna planer man hade, när vi får barn, då! Och så blev det helt tvärtom. En liten tröst är att det är många fler som verkar känna likadant. Tänker ibland tillbaka på vilken liten housewife jag var när vi pluggade. Vad hände? Det är fortfarande kul att laga mat ibland, men det känns som att jag har tappat känslan. Är väl i och för sig precis som med skrivandet, övning ger färdighet. Det är väl "bara" att bestämma sig.

Idag ser det ut som ett slagfält här hemma. Prylar överallt. Vet inte riktigt hur vi ska trycka in allt i bilen men det går nog. Vilmers grejer kräver ju lite plats (barnvagn, blöjor, kläder, hoppgunga, leksaker, gåstol, mat...) men även Smulan behöver ju ett och annat när vi är borta (mat, sand, klösträd). Och så är det våra grejer. Och alla julklappar. Och vaggan som Vilmer varit för stor för ganska länge.

Och på TV är reportrar ute på alla möjliga och omöjliga vägar runt om landet och piskar upp en panisk stämning om dåligt väderlag och snökaos. Packa snöskyffel! Packa överlevnadskit! Jag packar fikakorg och fårskinn och håller tummarna. Och så håller vi avståndet och kör i god tid så ska det nog gå bra.

7 månader!

Hipp hipp hurra för Vilmer som blev 7 månader i lördags! Ännu en månad alltså som försvunnit i en rasande fart. Det är vansinnigt! Och i rasande fart närmar vi oss slutet på vår ledighet tillsammans. Ibland vill jag bara dö när jag tänker på det.

Nu när Vilmer är sju månader har jag börjat ge honom små bitar att stoppa i sig själv. Majskrokar har han ätit ett tag men nu får han även äta ärtor, broccoli och små smörgåsbitar själv. Det ser så gulligt ut när han försöker stoppa in hela handen i munnen för att få i sig den där lilla ärtan, och hans konfunderande min när han får in en konsistens och smak i munnen som är ny.

I övrigt har helgen varit ganska okej. I fredags träffade jag mammagruppen som vanligt. Vi var på Kulturhuset och lunchade och det är helt galet att alla bebisar som var så små så små i somras nu sitter i varsin matstol och har blivit så stora. Sen på kvällen var S här och käkade lite. I lördags kom delar av tjocka släkten över och vi drack glögg och åt faktiskt väldigt god mjuk pepparkaka som jag bakat. Vi fick en superfin tidig julklapp i form av handdukar och påslakan från Newport. Jag kände mig dock risig under dagen och Vilmer var gnällig. Han hade 38,1 i feber visade det sig och fick lite Alvedon. Igår mådde jag sämre och vi beslutade oss för att ställa in vår glöggsammankomst med kompisarna. Så jäkla trist! Idag hostar både jag och Vilmer och är långt ifrån på topp. Åh, när ska man bli frisk egentligen?? Vore ju trevligt om man slapp hosta sig igenom julen.

Idag måste vi i alla fall gå ut en sväng. Blir tokig av att hänga här hemma.

Hets och stress

Jag trodde verkligen att 26-veckorsfasen gått över nu. Efter några dagar med overkligt enkla läggningar så har det varit ett litet helsicke här på morgonen. Nu sover underverket, men det innebär att hela mitt tidschema för dagen är sabbat.

Planen för dagen är i alla fall lunch med L kl 11:30 i stan. Sen ska jag handla de sista julklapparna, köpa lite nya hyacinter och andra blommor på Hötorget (undrar om de har osasis där också?), sätta in pengarna vi fick för vagnen (när var man på ett bankkontor senast?), posta julkort och tvätta. Tänkte eventuellt svänga förbi Ikea eftersom J inte tagit bilen till jobbet idag. Men nu snöar det som sjutton och bilen har dessutom varit minst sagt oberäknelig de senaste dagarna och inte startat.

Igår gjorde jag ännu en omgång kola. Den här gången på muscovadosocker och mariannekolor. Passade den noga med tanke på att den första satsen jag gjorde antog formen och konsistensen av en frisbee, eller kanske mera diskus. Stenhård och livsfarlig, med andra ord. Den nya satsen har stått i kylen över natten och var faktiskt ganska hård men jag hoppas att den mjukar upp sig lite i rumstemperatur. Sen ska den förpackas i cellofan och snören. Lär väl ta sin lilla stund.

Nä alltså, den här december och julförberedelserna är väl inget som kommer gå till historien. Men nästa år, då!

BVC

Idag har vi varit på BVC. Alltså, jag förstår att man har svårare att planera med små barn och gudarna ska veta att jag inte alltid är i tid. Men medlemmarna i den här gruppen är för det mesta löjligt sena. Idag när klockan var kvart över utsatt tid var bara jag och ytterligare en mamma på plats. Jag blir förbannad. Vilmer käkar lunch mitt i de här träffarna, så han blir ju skogstokig om vi är där för länge. Men visst, man kan ju göra som de andra och lugnt äta hemma innan och bli sen så håller barnen sig i skinnet sen.

Till sist efter mycket velande och prat om att skjuta upp alltihop så körde det i alla fall igång, när tre mammor gled in 20 minuter sena. Temat var kvävning och vi fick öva på en docka. Jävligt läskigt. Hoppas att man aldrig behöver praktisera det här i verkligheten. Passade även på att väga mig. 55,6 kg, tjoho! Snart nere på min målvikt på 55. Underbart.

Nu har vi precis ätit lunch och Vilmer har käkat gurka själv. Dags för promenad och lunchlur.

Snart jul!

Herregud, redan tisdag. Och redan 14 december. Det är så långt från julstämning man kan komma här hemma. Gjorde ett ryck för några veckor sedan och planterade lite hyacinter och satte nejlikor i apelsiner. Nu har hyacinterna vissnat och apelsinerna mögglat. Till helgen ska vi ha glögg med släkten (lördag) och vännerna (söndag) så innan dess får vi väl försöka skapa nån form av julkänsla. Idag tänkte jag göra lite kola. Och så bakar jag nog en mjuk pepparkaka närmare helgen.

Igår kändes det dock att det lackar mot jul. Först lunchade vi med M. Vilmer var sådär glad och nöjd. Fick väcka honom för att vi skulle iväg och det är ju sällan nån hit. Efter det åkte vi med S och E till Skansen och luciatåg i Seglora Kyrka. Jättemysigt! Och barnen skötte sig utmärkt. Lite smågnäll men de verkade tycka att det var rätt mysigt i kyrkan med alla ljus och skönsång.

Nu har jag precis försökt staga upp den amaryllis vi har hand om under tiden M och L är i Västindien efter att den störtat rakt ner på golvet och knäckts. Jord överallt. Vad är grejen med amaryllisar egentligen? Hur ska de planteras för att de inte ska bli lättelånga och tippa över? Vilmer sover och när han vaknar ska vi hämta julkort på fotolabbet och sen köpa lite julklappar.

Magsjuka. Igen.

Åh herrejävlar vad dåliga vi har varit. Jag vet inte hur vi tänkte där i söndags. Förmodligen att vi var totalimmuna mot vad det än var Vilmer fått. Jag var ju dessutom magsjuk för bara två veckor sen, så vad vore oddsen?

I måndags var J hemma från jobbet och jag kände mig också lite risig. På eftermiddagen kom det förbi en tjej för att kolla på vår UJ, som jag till sist under stor vånda lagt ut på Blocket. När hon gått började jag må dåligt och sen började jag kräkas. Och jag kräktes och kräktes. Till sist kunde jag inte ens dricka en klunk vatten utan att jag behövde spy direkt. Och samtidigt körde magen igång. Även på J. Så det var kamp om toaletten. Till sist, efter att ha vaknat upp i barnets yogaposition på toagolvet, ringde vi sjukvårdsupplysningen. Drick inget annat än yttepyttelite vatten då och då. Blir det värre får du åka in. Åka in?? Med en 6 månaders bebis?? Inte en chans. Nu var det kamp för överlevnad.

Natten spenderades i nån form av halvdvala i Vilmers amningskudde på vardagsrumsgolvet. Totalt uttorkad försökte jag då och då få i mig lite vatten genom ett partysugrör. Fy fan vad synd det var om mig.

Idag är det fredag och första dagen då vi är hyfsat normala. J jobbar hemifrån och jag har orkat gå en lite längre promenad med Vilmer. Det är helt jävla fantastiskt att vi klarat av dessa dagar faktiskt. Tack gode gud för att vi har en bebis som sover om natten.

Och tack gode gud för att Vilmer hållt sig frisk. Det höll i sig en dag för honom, sen var han okej. Han har varit en solstråle de här dagarna, även om han fortfarande är lite tjorvig att lägga. Och medan vi legat däckade har han utvecklat en massa nya skills. Bland annat har han lärt sig att gå framåt i gåstolen, och det går med en jäkla fart. Han har upptäckt skuggor från skeden när vi matar honom som han försöker fånga. Han tittar från en bild på en katt i en av sina böcker till Smulan som om han fattar att de är katter båda två. Han slänger sig glatt och mer och mer smidigt framåt och försöker åla. Och han har utvecklat ett intresse för små detaljer. Häromdagen satt han och pillade på en liten tråd på madrassen han leker på om dagarna, och vi konstaterade glatt att nu är han inne i pincettgreppsfasen. En stund senare såg vi hur han satt och tuggade på något, undersökte munnen men hittade inget utan han fick lite vatten istället. Dagen efter vid blöjbyte ser jag något konstigt i blöjan. En lång vit (eller ja, den hade iaf varit vit) tråd...

Och vagnen, den har också blivit såld de här dagarna. Den bor nu hos en flygvärdinna i Örebro. Snyft.

Kräks och lite annat

Helgen har varit bra men kort. Inleddes som sig bör med mamma-bebisträff. Denna gång var även en pappa med. Bra för balansen. Snart ska vi ju alla börja jobba så då får fäderna ärva vår grupp. Snön låg tung över Abrahamsberg och S välkomnade med sprakande brasa och smarrig pepparkaksrulltårta. På kvällen var V svårlagd som vanligt men när han väl sussat blev det nachotallrik och öl. Börjar bli något av en fredagsfavorit.

I lördags promenerade vi i det svinkalla vackra vädret över bron för rekognocering i vår gamla hood. Kvällen spenderades med fina barndomsvännerna, rödvin och en och annan skolkatalog.

Så idag började Vilmer med att kaskadspy rätt över J. Sen somnade han, vaknade, fick gröt och fortsatte med att kaskadspy ännu en gång fast nu över mig. Då ringde vi sjukvårdsupplysningen. Lika förvirrande som alltid, och som alltid slutade samtalet med "Åk in". Vi avvaktade. Men när V åter igen spydde ner sig efter att ha ätit och sovit en stund så åkte vi faktiskt in. Packade väskan beredda på åtskilliga timmars väntan på akuten. Den här gången tog vi Astrid Lindgrens och inte Sachsska och det kändes faktiskt lite proffsigare. Magsjuka, konstaterade sjuksköterskan vi talade med på en gång. Men ingen fara med bebisen, som reagerade precis som han skulle när han fick se en okänd människa alldeles för nära och gallskrek. Åk hem, ge vätskeersättning, amma, lycka till. Hann väl inte mer än hem innan det small till i andra änden också. In i duschen med geggig bebis. Geggig men väldigt glad. Hela kvällen sen satt han och utstötte små glädjetjut och kravlade på mage, allt medan jag försökte mata honom med vätskeersättning i pipett. Inget fel på humöret i alla fall. Sen somnade han väldigt snällt i mitt knä med näsan i valrossen.

Nu är badrummet fullt med blöta kläder och febertermometrar. J är nämligen också sjuk och stannar hemma från jobbet imorgon. Upp till en vecka kan det tydligen ta att bli av med magsjukeeländet. Vilken himla tur att vi just köpt Pampers igen, trots att de bevisats värdelösa fler än en gång förut. Tvättmaskinen lär gå varm i veckan...

Hej, utvecklingsfas

Ägnade hela förmiddagen åt att försöka välja ut bilder att redovisa på morgondagens fotokurs. Inte helt lätt med en bebis som vägrar sova och som vill ha konstant uppmärksamhet. Lyckades få två gånger 15 minuter och hann plocka ner några alster på ett usb-minne. Packade in Vilmer och mig själv i tjocka lager kläder eftersom det var -10 ute och rullade mot fotobutiken för att få bilderna på papper. Förhoppning om skön, om än kylig, promenad och sömn för Vilmer. Men vi hann inte mer än över bron till Kungsholmen innan underverket var fullkomligt otröstligt. Tårarna sprutade över de kalla kinderna och inget hjälpte, varken Vargsång eller napp. Bara att bli buren var okej. Så det var bara att vända hemåt igen.

Trodde väl nånstans att vi skulle klara oss lindrigt undan 26-veckorsfasen men den verkar ha slagit till med full kraft. Och ska man räkna med korrigerad tid och sånt där så har han precis blivit 26 veckor, för bara ett par dagar sedan. Vilmer sover urkasst på dagarna, vaknar kl 5 och vägrar somna om. Han dyker och försöker hasa sig fram, stoppar tårna i munnen och har just upptäckt att han är kille. Vill inte sitta själv men är okej med att leka på egen hand bara man är intill. Jag får INGENTING gjort.

Så, inga foton framkallade. Ingen dejt med systerdotter som är i stan över dagen. Inga bokade värderingar med mäklare. Till sist lyckades jag i alla fall amma V till sömns och efter att ha stoppat i nappen tre gånger på en halvtimme så lagar jag just nu lätt hysteriskt två middagar. Smider medans järnet är varmt.

För övrigt så var vi på bvc igår på tandhygienistföreläsning. Majskrokar var okej tydligen. Passade även på att väga mig. 57,1 igen. Med jeans. Innan amning. Utan magsjuka. Fattar ingenting.

Rum för barn

Åh ljuvliga vintriga Stockholm i skymningens mörkblå ljus. Hur kan man ens tänka tanken att flytta ut till en sömnig villaförort när staden och dess vatten breder ut sig så infernaliskt vackert framför ens fötter? Det är ju komplett vansinne.

Idag har vi varit på Rum för barn på Kulturhuset med H och M. Kan inte påstå att vi utforskade varje hörn av stället, men det var trevligt. Plus för att man kan sätta ner barnen överallt. Minus för att man måste parkera vagnen på bottenplan och sen ta rulltrappan fyra våningar upp med vinterkläder och allt man kånkar runt på. Stan var hysterisk. Lönehelg och jul som stundar. Tur man är föräldraledig så man kan åka in en tisdag förmiddag och handla julklappar. Vilmer somnade som en stock i vagnen på vägen hem och vaknade först när vi rullade in på bvc för invägning. 57,3... Not good. Men jag hade ju jeans på mig. Och jag hade inte ammat sen 7 i morse. Och jag har ju inte kräksjukan längre. Fan, vi måste nog skaffa en våg för så här kan jag ju inte hålla på.

Ikväll blir det köpemat (surf n turf-macka från Delin) istället för thaifisk. Det är ju löning, som sagt. Till detta vitt vin. Imorgon storstädning och julpyssel.

Billiga veckan

Det är alltid lika jobbigt att hitta inspiration till middag tycker jag. Därför brukar jag ta hjälp, oftast av arla.se men den här veckans storhandling planerades med hjälp av Buffé, som man får om man har ica-kort. Billiga veckan, kallar de det. Billigt var det förvisso, men inte särskilt gott. Eller mättande för den delen. Kanske för att det inte var gott?

I måndags åt vi nån form av lammkorv med äpple och rotfruktsmos. 2/5
I tisdags blev det löksoppa. 3/5 men mest för att jag gjorde en helt hyfsad kantarelltoast till.
I onsdags åt vi pasta med spenat och creme fraiche, 2/5. Helt ok men mest bukfylla.
Idag var det dags för kycklingklubba med couscous och rostad paprika. Där måste jag säga att jag blev positivt överraskad. 4/5 får jag slå till på.

Enligt schemat skulle dock kycklingen komma först imorgon. Lite fredagsfestmat sådär, tänkte de förmodligen. Den fattiga veckans höjdpunkt. Istället kör vi något de kallar thaifisk, vilket låter aningens suspekt.

Efter denna lilla testrunda kommer vi nog undvika billiga veckan i fortsättningen. Nästa vecka provar vi istället Vi-butikernas veckomeny. Något mer avancerat med boeuf bourgignon, långkokets långkok, på en tisdag. Tur att man är hemmafru.

Onsdagsbestyr

Brrr... Det ser kallt ut idag. Snön ligger vit på backen och det verkar blåsa en hel del. Jag tittar ut genom fönstret på föräldrar och små michelingubbsliknande barn som stretar över gården i motvinden, och hoppas att alla öns råttor fryser ihjäl i sina bon. Onsdagar är dock fotokursdagar, så inte heller idag går det att kura inne. Inte helt lätt att veta hur man ska klä sin lille bebbe när det börjar gå under nollan. Note to self - ullunderställ är en bra julklapp.

Igår tog vi bussen till stan för att framkalla bilder till kursen och sprang lite i affärer. Inspirationen ligger på noll, men jag fick i alla fall tag på en ny mössa och halsduk som jag behöver. Dock inga vinterskor, så idag blir det till att tassa lätt över snön i curlingkängor med trasiga dragkedjor för att undvika att bli dyngsur om tårna.

Vilmer har för övrigt haft ännu en toppennatt. Jag vaknade första gången kl 5 för att stoppa i nappen. Fantastiskt! Tänk om man hade gått och lagt sig typ 22, då hade man varit hur utvilad som helst. Men istället satt vi uppe halva natten och tittade på en mycket upplyftande dokumentär om ryska gudfäder, maffiosos och miljardärer. Vilmer gillar också att titta på TV. Här sitter han djupt försjunken i Förkväll på TV4.

Grå måndag

Skitväder idag. Men en promenad om dagen är regel så vi gav oss ut i blötsnön. Blev en snabbis runt ön. Vilmer somnade efter fem minuter och sover ännu, men lär vakna vilken sekund som helst.

Idag har jag också felanmält vårt stinkande avlopp i badrummet till JM. Jag fattar inte vad problemet är. Vi har gjort allt i vår makt, men det känns som man blir magsjuk bara man stoppar in näsan innanför dörren. Inget man vill att Vilmer ska vistas i för länge. Dags att flytta kanske?

Nu klurar jag på följande alternativ
- måla byrå
eller
- fixa kaffe och käka upp den där pajbiten som är över och läsa Mama

Stora beslut...

Emma S

Behövde en peeling och kände inte riktigt att jag hade lust att lägga hur mycket som helst, även om Dermalogicas kanske hade varit nåt. Så jag testade den nya enzympeelingen från Emma Wiklunds serie. Upptäckte att om man drar över den rekommenderade minuten med 30 sekunder så ser man ut som man åkt till Thailand i tre veckor och glömt solkrämen. Inget att fräscha upp sig med innan utgång med andra ord. Men dagen efter är det okej igen. Lite svårt att somna på kvällen bara...

6 månader

I torsdags blev världens mest älskade unge 6 månader. Vart har tiden tagit vägen? Och vad har vi gjort för att förtjäna denna solstråle som berikar våra liv något så obeskrivligt vansinnigt mycket? Hur var tillvaron innan honom? Vem minns?

Vid sex månader
- sover Vilmer hela natten, förutom något enstaka napptapp
- sitter han själv utan stöd och kastar sig framåt och försöker åla
- äter han både kött, fisk och kyckling till lunch
- är han nyfiken på allt, från Smulans upptåg till fjärrkontroller och mobiltelefoner
- stoppar han allt i munnen
- gillar han att leka tittut
- älskar han när mamma sjunger "Var är tummen"
- somnar han bäst i vagnen utomhus, eller i mammas famn
- tycker han att hoppgungan är kul men förstår ännu inte hur gåstolen funkar
- gillar han att vara bland folk, bara de inte invaderar hans personliga utrymme
- älskar han att bada
- skrattar han ofta högt och utstöter glädjetjut
- är han oftast på toppenhumör

Listan kan göras lång. Däremot märker vi mer och mer av 26-veckorsfasen. Det är ett litet helsicke att få honom att somna nu för tiden. Han skriker och spänner sin lilla kropp och har svårt att komma till ro. Inga tänder skymtas än.

Och ja, på 6 månaderskontrollen vägde underverket 8,5 kg och var 69 cm lång. Mamman vägde 57,1 kg efter en släng av vinterkräksjukan. Men målvikten närmar sig.

Önskelista

Entering 26-veckorsfasen

Den senaste tiden har vi spekulerat i om det är tänder på gång. Försökt öppna och titta och känna om det är små risgryn som är på väg upp. Är han inte lite varm? Är det inte nåt där?

Det har nämligen varit gnäll och kink från Vilmers sida. Blir uttråkad, vill bli buren fast väl i famnen verkar han ändå inte nöjd, slänger leksaker omkring sig demonstrativt och låter som en osmörjd dörr. Han har svårt att komma till ro på dagarna. Att få honom att sova 20 minuter kan ta 1,5 timme och då är han så övertrött att hela hans lilla kropp dansar och sparkar. Och han har börjat leva om på nätterna, efter att ha sovit mellan åtta och halv sju.

Häromdagen fick han ett bryt i affären, när jag och J försvann utom synhåll i 10 sekunder. Och när vi testade honom i den barnvagn som är bakåtvänd och som kanske behövs nu när han är så lynnig (och som såldes vidare senare samma dag) var det kul när han fick titta på oss, men när han vände på huvudet och fick syn på främmande människor blev det gallskrik igen.

Då tar man så småningom och slår i sin bibel, Växa och upptäcka världen. Och vad hittar man då? Jo, vid 22-23 veckors ålder inleds 26-veckorsfasen. Föräldrarna vill gärna tro att det är tänder på gång, för det är den enklaste förklaringen, men så är det alltså inte nödvändigtvis. Och så radas alla symptom upp, och det är bara att bocka av. Nu inleds en svart period, och vecka 26 blixtrar det till. Sen blir det sol igen.

Nu sover han äntligen förmiddagslur, och då börjar grannarna borra... Bäst att kasta i sig kaffet medan det är varmt.

Dagens vikt...

...landade på 57,5 kg. Man skulle kunna önska att det gick fortare men men. Så länge det går ner utan ansträngning är jag nöjd.

Kött

Idag körde vi köttpremiär. Testade en burk med kyckling och ris, och det gick ner utan problem. Blev ett par matskedar. Han hade nog kunnat äta mer, men jag vill inte köra på för mycket första gången. Men det bådar ju gott.

Ute blåser det orkan, så även om solen lyser är man ju sådär sugen på en promenad. Men vi får nog bylta på oss och gå ut i alla fall.

50-talsdröm

Jaja, jag får väl tugga i mig att J inte gillar samma typ av hus som jag. Men man kan väl få drömma i alla fall? Sparar lite bilder för framtiden.

Arbetshörna

Vilmer piggade till sig framåt kvällen. Nu sover han dock igen, och jag drömmer om nåt större så man kan ha en permanent arbetshörna. Nåt i den här stilen kanske?


(Bild från meandalice.blogspot.com)

Sjukstuga

Förbannade vaccin!

Febern höll i sig hela dagen igår, men Vilmer var ändå på ganska glatt humör. Han gick loss rejält i badet och snackade och plaskade. Sen vägrade han sova, och log sitt största leende när han fick komma upp en stund till.

Men i morse var det något helt annat. Det första tecknet på att något var fel - han vaknade inte halv sju som han gjort punktligt de senaste veckorna. Och när han väl vaknade (halv åtta) så var det inte med ett stort leende. Istället vände han på sig och tittade in i väggen. När jag lyfte upp honom bara hängde han slappt och låg blick stilla på skötbordet. Febern var borta men ungen förändrad. Han åt i alla fall lite och efter det blev det lite mer liv i honom. Men sen somnade han i min famn ganska snabbt.

Och så har dagen förlöpt. Han vaknar, äter, somnar om i min famn. Där emellan gråter han lite olyckligt och är alldeles blek om nosen. Vi har läst, sjungit och hälsat på bebisen i spegeln men inget är riktigt kul.

Enligt BVC händer detta ibland. Han har ont, säger de. Han känner inte igen sin kropp. Ge honom alvedon. Oroa dig inte.

Så nu sover han igen, min lille soldat, och jag har rensat bland gamla vissna växter på balkongen. Det blev inte riktigt som man tänkt sig den här sommaren. Nya tag till våren.

Kökstankar

Vilmer fick feber igår efter vaccinationen, som håller i sig idag. 38,2 hade han efter att ha varit vaken en timme. Så han fick lite Alvedon och sover nu igen.

Det innebär att bebislunchen vi skulle på idag gick om intet. Så jag sitter och surfar på 50-talskök istället och drömmer om snabelbeslag och virrvarrskivor. Har hittat lite inspirationsbilder.

BVC-koll

Då var 5-månadersvaccinet avklarat. Vilmer skötte sig exemplariskt. Gnällde lite, men jag upplever att han blev mycket mer ledsen vid 3 månader.

Vid 5 månader väger V 8009 gram och är 67,5 cm lång. Han följer sin kurva och ligger nu något över snittkurvan. Även huvudet ligger över kurvan och eventuellt ska vi få träffa en sjukgymnast eftersom han lutar huvet lite åt vänster, men BVC-tanten trodde inte att det var något. När vi kom hem fick han testa smörgåsrån för första gången eftersom vi ska börja introducera gluten.

Passade på att väga mig själv också, en dag för tidigt. 58,3 kg! Ner ett halvt kilo sen förra veckan utan att ha gjort nåt särskilt. Tvärtom så svullades det en del på 2-årskalaset i helgen.

Nu får vi avvakta om det blir någon feber eller inte.

Tiden rusar

Vad har jag gjort för att förtjäna universums bästa bebis? Han är så skötsam och go så man tror inte det är sant. I natt sov han åter igen från åtta till halv sju, då jag vaknade av att han låg och buffade och gruffade med sina djur i sängen och fyrade av jordens största leende när jag visade mig. Nu har han precis somnat igen helt på egen hand efter bara en nappistoppning. Älskade härliga unge!

Igår bytte vi ut vaggan mot spjälsängen. Förutom att han börjar bli alldelses för lång för den så känns det som om att han behöver mer rörelseutrymme åt sidorna, så det var läge nu. Även liggdelen på vagnen är nog utbytt permanent den här gången. Förra veckan fick jag också rensa ut ännu en omgång kläder som blivit för små. Varje gång jag gör det dör jag en smula. Hittade hans lilla gröna solkeps som han hade i somras och satt med den en lång stund i händerna. Tiden som varit kommer aldrig tillbaka. Vi kommer aldrig får barn för första gången igen, kommer aldrig mer vara osäkra förstagångsföräldrar. Vilmer börjar bli en person nu med egen vilja och lär sig något varje dag. Jag vill pausa tiden, det går alldeles för vansinnigt fort!

Om en liten stund ska vi vara på BVC för vägning och mätning, och hemska vaccinationer. Men nu ska jag gå in till min sussande kille och bara titta på honom en stund och njuta.

5 månader

Hipp hipp hurra för Vilmer som blir 5 månader idag!

Detta har firats med att testa hoppgungan. Blev succé! Han hoppade och studsade och verkade tycka att det var jättekul.

Har även hunnit med ett besök hos kiropraktorn. Den här gången knäckte hon faktiskt nacken. Eller, det översta revbenet på höger sida var det nog. Jag fattade inte riktigt men det small till bra i alla fall. Kände mig lätt ansiktsförlamad efteråt men nu börjar det ordna till sig. Förra gången sov Vilmer sött hela besöket men idag vaknade han nånstans mitt i och förde ett sjuhelsickes liv. Vägrade sitta och bara kika utan skrek i högan sky. Vi fick avbryta sessionen så att jag kunde ta upp och lugna honom. Efter den lilla pausen fann han sig i att sitta och läsa i sin mjuka tygbok så att vi kunde fortsätta.

Helgen som gick spenderade vi hos mossis E och kussarna i Halmstad. Det blev flygpremiär för Vilmer och han skötte sig exemplariskt. Däremot var det ett ohyggligt meckande med vagnen vilket på hemvägen gjorde att jag försenade flighten med 20 minuter. Vilmer satt som ett litet ljus i famnen hos en kvinnlig polis medan jag sprang ut och in genom säkerhetskontrollen för att hämta säckar och tejpa och allt helvete. Allt medan bagagegubben satt och surade i ett hörn och vägrade hjälpa till. Blev hämtade på Arlanda av J, och avrundade kaoset med en bot på 700 riksdaler.

Nu sitter V med mössa på inomhus för att inte skorvmedlet ska kleta ner allt, och jag ska göra pajdeg.

Over and out.

Sömn

Igår var vi på föräldraträff på BVC. I vanliga fall har vi tid för detta kl 11 på dagarna, men igår skulle det handla om sömn och då var det tydligen viktigt att även barnafäderna var med så vi träffades kl 17 istället.

Vilken ironi att träffen handlade om sömn. Alla bebisar var nämligen hyfsat pigga när vi började träffen men en efter en bröt de ihop och skrek efter kvällsgröt, bad och vagga. Det blev kort sagt ett himla liv och jag vet inte hur mycket vettigt som kom ut av sammankomsten.

I vårt fall så sköter ju sig Vilmer exemplariskt så det där med sömn är inget problem, i alla fall inte nu. I natt var ännu en 10-timmarsnatt. Men lite av poängen var nog att varna för att problemen kommer, förr eller senare. Rutiner är A och O och det är viktigt för bebisen att känna sig trygg. Där tror jag att vi har lyckats ganska bra. Vi kör samma rutin, möjligen något modifierad, oavsett var vi är. Gröt, bad, pyjamas, amning, Trollmor och natt natt. Det funkar hemma, borta och på restaurang.

På tal om sömn så börjar V bli stor nu och vi får se hur länge vaggan funkar. Än så länge drar han sig i alla fall inte upp till sittande och kan ramla ur.

Onsdagsvikt

Vägde mig igår. Onsdagar får bli min dag. 58,9 dvs 100 gram ner sen förra veckan. Inte mycket men i alla fall åt rätt håll.

Höstpromenad

I måndags fick jag äntligen tummen ur och gick till kiropraktorn. Hon bände och drog och knäckte också litegrann. Tydligen har jag inga muskler kvar i övre delen av rumpan, det är därför det känns som att jag ska gå av när jag sover. Känns ju roligt att höra. Så nu ska jag promenera mycket, helst i easytone-skor från Reebok, ha underhandsfattning på vagnen och gå baklänges för att väcka musklerna. För de är ju där nånstans.

Sagt och gjort. Vi promenerade hem i höjd med de brinnande trädkronorna på Långholmen. Baklänges.

Sommarminnen

Död råtta

J provade på VVS-branschen härom veckan. Det finns uppenbarligen anledningar till att folk har avlopp som jobb, och att tanken är att man ska anlita en professionell rörsnubbe när det blir tjall på linjen.

Sedan denna övning har det nämligen luktat död och förruttnelse på toaletten. J skulle fixa ett stopp i handfatet som vi haft en längre tid, och bestämde sig för att helt sonika skruva isär varenda rör. Detta inkluderade tydligen även att dra upp rör ur golvet för att göra ett riktigt noggrannt jobb. Och det är alltså sedan dess det har luktat. Död råtta. Eller nåt åt det hållet.

Då stopp, nu stank. Ur askan i elden således.

Jag har en plan

J tycker att jag är fladdrig och ostrukturerad. Han jämför mig och mina projekt med alla kraschade renoveringsobjekt i Arga snickaren. Jag behöver en plan, och det har jag inte enligt honom.

Jag kan ge J rätt i att jag inte har en plan. Jag har flera parallella planer. Det är solklart uttänkt. Problemet är bara att när man har en liten bebis att passa på 24 timmar om dygnet, och dessutom bor på futtiga 72 kvadrat, så får man grotta lite där man kan och hinner och får plats.

En av mina planer är Vilmers rum. Där finns idag bland annat en byrå i ekfanér och planen är att måla den vit. Idag kom jag ett steg längre på vägen. Jag ruinerade mig lite smått i Måleributiken i Alvik. Så här i "retroperspektiv" hade det kanske varit enklare och billigare och gått snabbare att helt enkelt köpa en vit byrå.

Men nu är det som det är. Vit färg och roller ligger i hallen och väntar. De e bara att åk.

Skills

Den här veckan har Vilmer utökat sitt ordförråd från att enbart bestå av ago/aga i olika tonarter till att även inkludera ett blä-liknande uttal. Vi övar stenhårt på "mamma".

Nytt är också att göra pruttljud när man äter så att grönsakspuréerna sprutar. Det är dessutom väldigt intressant att luta sig fram i babysittern när man äter för att se vad som pågår vid fötterna och han vill gärna rycka tag i skeden och äta själv.

Och så jobbar han på att få till det med nappen i munnen på rätt håll. Det börjar han bli ganska duktig på faktiskt. Över huvud taget ska allt in i munnen nu, och allt ska kännas på - från kaffekoppar och mobiler till glasögon och, framför allt, hår.

Jag har även noterat att han börjar fatta att man kommer ilande så fort han gnäller lite. Så vår son har blivit en riktig liten drama queen med förmågan att pressa fram stooora krokodiltårar vilka dock upphör och byts ut mot ett enormt leende så fort han blir upplyft. Den lille lurifaxen.

Speedy Gonzales

Apropå tillsatser. Vad stoppar de egentligen i kattmat? Nä, jag vill nog inte veta faktiskt men nåt skumt måste det vara.

Vi försöker hålla Smulan på diet. Enbart torrfoder från veterinären gäller. Men efter förra helgens frosseri har hon varit helt vansinnigt envis och tigger konstant. För husfridens skull fick hon därför lite blöt mat igår kväll. Är man ensam med en bebis och en gnällig katt i två dygn så behöver man sin sömn. Alltså får man bryta mot reglerna.

Satan vilken fart det blev på kissemissen. Hon for genom lägenheten som ett skållat troll. Det var som i tecknade serier, där katten springer och pälsen stannar kvar. Men, och det är det viktiga, efter detta utbrott höll hon sig relativt lugn och natten förlöpte utan större incidenter. Men nu är vi tillbaka på den hårda linjen igen. Stackars Smul.

Ingen idé att göra sig till

Provade att göra ärtpuré till Vilmer idag. Eftersom alla bvc-tanter skyr burkmat som pesten och upprör sig väldigt över alla tillsatser de påstår att färdiga puréer innehåller. Och man vill ju inte vansköta sitt barn så klart och börja en långsam konservering direkt från start.

Sagt och gjort. Kokade de små extra fina ärtor som inhandlats. Körde med stavmixern. Pressade sedan allt genom en sil och fick ont som fan i handen. Det tog sin lilla stund vill jag lova. Men hemlagat är ju inte fastfood utan bra och långsam mat. Men precis som med min fantastiska hemmagjorda blomkålspuré så gav även ärtorna den lille mannen kväljningar och röda ögon.

Point taken. Vi kör på burkmaten tills vidare.

En perfekt morgon

Det är så här alla morgnar ska vara, i en perfekt värld. Nu inträffar det ju kanske bara en gång i månaden så desto mer anledning att njuta ordentligt.

Så här var det. Vilmer somnade halv åtta igår efter gröt, bad och amning. Vaknade inte förrän halv sju i morse, och då inte med ett hungervrål utan nöjd och glad med världens största leende. Jag kunde till och med sätta på kaffe i lugn och ro innan amningen medan han låg i vaggan och spanade på sin mobil. Efter att han ätit sig mätt låg han och snackade och grejade i sitt babygym medan jag fick äta frukost, dricka kaffe och läsa DI. Smulan mötte morgonen på balkongen. Sen hopp in i badrummet där jag duschade och V luftade rumpan på en filt på golvet. Han fick iofs bada en liten sväng i handfatet efter en incident med kiss och kräks, men det är en parentes. Och efter påklädning somnade han bums med sin isbjörn över ansiktet.

Och här sitter jag och ser hur dagen vaknar och dimman lättar.

10 år

Idag för 10 år sedan träffades jag och J på kårens Oktoberfest, och sedan dess har vi hängt ihop. Det firas idag med Moët och skagen. Och mys med resultatet av vår kärlek, världens finaste Vilmer.

Inspiration för framtiden

Husdrömmarna lever ju... Det här golvet var superfint! Bilder från bloggen In my house.

Vikten

Vågen idag stannade på 59 blankt. Liiiiten nedgång från förra veckan. Egentligen är det säkert helt missvisande att väga sig mitt på dagen med kläder och allt. Men så länge jag har samma förutsättningar och väger mig på samma våg så borde det ju stämma. I alla fall vet man väl om man går upp eller ner.

Trodde i och för sig att jag skulle gått upp lite för jag har käkat glass, druckit vin, ätit gott och inte rört så mycket på mig. Å andra sidan tror jag att min mjölkproduktion kan ha gått ner lite så där kan raset ligga. Däremot har jag inte käkat godis på jättelänge. Helt enkelt för att det inte är så himla gott.

Barnrum

Håller på att försöka inreda Vs rum. Inte lätt att sno åt sig tid till det. Härom kvällen satt jag och sydde vimplar till halv tolv. Det är mycket sent för en småbarnsmamma kan jag tala om. En stor puck som återstår är att måla en gammal Malm-byrå vit. Kanske får ta och knalla till färgaffären idag.

Den här bilden tycker jag i alla fall känns väldigt inspirerande. Färgglatt och härligt precis som det ska vara. (Bilden är från Åhléns)

Katt-astrof

I natt tog J med sig Smulan och la sig i Vilmers rum för att jag skulle få lite mer sömn och slippa kuta upp och ner och hindra kattskrället från att klösa sönder alla våra möbler. Vid halv fyra vaknar jag av att han är uppe och spolar och tar papper på toa. Tänker att det har hänt nåt men orkar inte gå upp för att se vad.

Så i morse går jag in vid 7 och väcker J. Han berättar då att han vaknat på natten av att det luktat skit i rummet. Upptäcker att Smulan har BAJSAT mitt på Vilmers fina gröna ryamatta. Dessutom har hon KISSAT rätt ner i hans bilstol. Han gör vad han kan för att få undan allt men stolen är verkligen helt dyngsur. Kattkiss kan vara nåt av det svåraste som finns att bli av med luktmässigt. Jag försökte montera bort tyget på stolen för att tvätta det men det sitter fast med ett band som inte går att få bort om man inte klipper av det. Så jag har fått ligga på knä i duschen och skrubba med vatten och såpa istället. Hoppas hoppas hoppas att det går bort...

Det har aldrig tidigare hänt att hon gjort nåt utanför lådan, förutom när hon varit instängd i sin bur vid några tillfällen och inte kunnat komma ut. Så jag hoppas verkligen att detta berodde på att J inte vaknade av att hon ville ut ur rummet. Men är det en allmän protest så kan det bli riktigt jobbigt. Nu är det tufft med hennes klösande och nattaktiva liv men det är ändå okej i jämförelse med om man ska behöva torka piss överallt.

Tänk om man hade bott så man bara kunde släppa ut henne.

Cappuccinoglass

Fick ju en glassmaskin i födelsedagspresent och har börjat experimentera lite. Hittade ett recept på cappuccinoglass på Arlas vispgräddsförpackning, som jag modiferade lite efter vad jag hade hemma. Blev ganska gott faktiskt. I receptet stod det att man skulle ha gräddfil, men det bytte jag mot turkisk yoghurt. Bytte också snabbkaffepulver mot några matskedar vanligt kaffe. Det påverkade nog smaken lite. Känns som att det är mer drag i pulver än i bryggt kaffe.

I alla fall, här är receptet.

2 dl vispgrädde
2 äggulor
1 1/2 dl farinsocker
2 msk vaniljsocker
2 msk kakao
2 tsk snabbkaffepulver (eller lite kallt bryggkaffe då)
1 krm malen kardemumma
3 dl turkisk yoghurt

Vispa socker och äggulor luftigt och blanda i resten av ingredienserna. Ner i glassmaskinen och sen in i frysen.

Nästa gång slänger jag nog i lite hackad choklad och byter farinsockret mot råsocker.

Ella's Kitchen

Måste slå ett slag för de supersmidiga barnmatspåsarna från Ella's Kitchen. Ok, de görs inte i Sverige (vilket vår BVCtant tycker är horribelt) men det är ju inte så att barn i England far illa av dem. I alla fall, de är så himla praktiska att ta med sig och uppskattas väldigt av Vilmer. Nu har han precis smaskat i sig lite broccoli, päron och ärtor. Mmmm, säger han vid varje sked.

20 veckor

Idag fyller Vilmer 20 veckor. Hurra hurra! Det firar vi med en sväng till stan på jakt efter bokstäver för att skriva Vilmer på dörren till hans rum. Det börjar så smått bli lite ordning där inne, även om det går långsamt. Det blåser storm ute så det blir liggdel idag. Tur att det är så lätt att byta emellan, så att man kan anpassa det lite efter vädret. Det stör mig dock något oerhört att det blir en glipa mellan suffletten och sittdelen om man drar fram suffletten. Hur tänkte man när man designade det så? Måste ta och skaffa ett regnskydd till sittdelen snart också.

Helgen som gick var mysig. Riktig familjetid. Men jag hade högre förväntningar på slottet än vad de kunde infria. För det vi betalade hade man väntat sig lite mer klass på saker och ting. De behöver jobba på servicen minst sagt.

Rygg till mage

Under morgonens obligatoriska luftning på badrumsgolvet vände sig Vilmer från rygg till mage. Det är stort! Han har tidigare vänt sig några gånger från mage till rygg men det känns som det krävs en större ansträngning att göra tvärtom.

Nu har Vilmer precis somnat och jag röjer i kaoset och ska baka en vit kladdkaka inför finbesöket av alla mammor och bebisar idag.

Vikten

Passade på att smita förbi BVC och väga mig igår. 59,3kg. Suck. 2 kg mer än min inskrivningsvikt och 4kg mer än min målvikt. Å andra sidan har jag inte lyft ett finger för att träna bort överflödskilona eller tänkt nåt särskilt på vad jag äter så det taktar väl på ganska bra då antar jag. Har dessutom läst att det sämsta man kan göra när man ammar är att äta för lite, så jag försöker faktiskt hålla mina tre huvudmål så gott det går. Det är väl mellanmålen som blir lidande.

På tal om det är det lunchdags nu. Äggsallad.

Gynekologen rekommenderar

Igår hade jag barnvakt för första gången. Låter ju mer avancerat än vad det var men ändå lite pirrigt. Farmor körde runt med Vilmer en sväng medan jag var på gynkoll. Snittet och läkningen såg bra ut och inga nya cystor än så länge. Skönt! Bästa sättet att hålla endon i schack är även enligt denna läkaren graviditeter. Så drog han fram en massa statistik om hur fertiliteten minskar i en rasande fart med åren. Från 40% chans när man är 15 år till typ 10% vid mina ålderstigna 32. Känns ju kul.

Fikade en sväng med farmodern och V käkade potatis och palsternacka med mycket god aptit. Sedan en promenad hem i det underbara vädret med en sovande bebis i vagnen. Älska hösten!

Babysim

I söndags provade vi babysim. J var supernervös och försökte hitta ursäkter hela förmiddagen för att vi inte skulle gå. Tydligen hade de skrämt upp honom på jobbet med att så fort man kommer i poolen ska bebisen under vattnet. Han och V skulle dessutom badat tillsammans men på morgonen lyckades J stöta i tån i ett hörn så att han blev helt skinnflådd.

Men shit vad kul det var! V gled majestätiskt runt med huvudet högt som en galjonsfigur och sprattlade med benen. Lite annat än badbaljan här hemma. Detta får bli vårt nya söndagsnöjde.

Och just det. Man doppar inte alls bebisen under vattnet första gången.

Premiär

Årets blåsigaste dag skulle vi så prova sittvagnen. Vilmer verkade gilla det. Eller, han verkade i alla fall inte ogilla det. Fick ett litet utbrott i kassan i affären, men det gick över när jag sänkte ryggstödet så att han låg ner. Då somnade han gott.

Nojjade som sjutton över det där med vind i ansiktet och hålla andan, och när vi gick genom en extra blåsig passage så tyckte jag att han kippade efter andan.

Vilmer kanske är redo men mamman är det nog inte, så det blir liggvagnsomvandling ikväll igen.

Sittvagnsdags?

Satan vilken mardrömsfärd vi hade från stan idag. Träffade fina S och A för en fika och Vilmer var ganska harmonisk. Men när vi skulle hem gallskrek han så fort jag la honom i vagnen. Jag var tvungen att bära honom till busshållplatsen och ratta vagnen med en hand (sådär lätt på en fullproppad Sergelgatan och Hötorget...). Missade precis en buss och fick vänta tio minuter. Med Vilmer i famnen så klart. La ner honom när bussen kom och åter igen illvrål. Så under hela resan hem fick jag antingen hålla honom i famnen, eller så kunde han tänka sig att stå upp i vagnen. Det känns som att det är dags att testa sittvagnen faktiskt.

Nu åt han lite och somnade som en stock. Vi får väl se om jag hinner börja laga lite middag.

Nystart

Jahaja, det blev ju en liten paus i bloggandet där. Kunde väl aldrig föreställa mig att en så liten pys skulle kunna ta över ens liv fullständigt. Herregud vad naiv man var. Men nu börjar dimman skingra sig lite, så vi tar väl upp tråden där vi slutade. Typ.

V blev 4 månader i lördags. På BVC igår vägde han 7408g och var 65cm lång. En liten upphämtning kan man väl säga.

Hittills kan han:
Skratta högt när han vill
Vända sig från mage till rygg
Flytta saker mellan händerna
Äta gröt som en hel karl

En vecka idag!

Idag fyller Vilmer en vecka. Tänk vad tiden både gått fort och långsamt! Han är så klart världens bästa och finaste bebis. Jag är kär! Önskar dock att mina problem kunde gå över snart. De frestar på.

Imorgon får vi förhoppningsvis provsvar på vad det är som är fel. Imorgon är det även dags för BVC-besök. Hoppas hoppas att han gått upp i vikt. 2945g vägde han i måndags. Det är bara en uppgång på 25g sedan vi lämnade BB i fredags, och ca 200g mindre än när han föddes. Spännande...

Inskrivning 38+1

Då var det dags för inskrivning/förbesök på SöS idag. Om ett dygn håller vi förhoppningsvis vår son i våra armar. Overkligt! Jag har laddat med frukost på vår soliga balkong och ska hoppa in i duschen nu. Hårinpackning, raka benen, fila fötter så gott det går. Sen kommer J lagom till lunch och efter det åker vi upp.

Natten som gick kunde jag knappt sova alls, så jag vågar knappt tänka på hur det blir i natt. Måste ju vara utvilad! V buffar om i magen ovetandes om vad som är på gång.

Tänk att nio månaders väntan snart är över. Tänk att nio månader kan kännas så långa! Och förmodligen så ofattbart korta när han väl är här.

Fyra dagar kvar!!

Hemma från spec mvc. Där var läget åter igen oförändrat. Däremot tycket läkaren vi träffade att vi lika gärna kunde tidigarelägga snittet eftersom det inte finns någon poäng i att gå och dra på det om jag inte mår bra och behöver äta medicin. V är ju färdig, jag är 37+5 idag, så för honom spelar det inte så stor roll resonerade läkaren. "Vi kan göra det i eftermiddag om du vill", sa hon och helt plötsligt blev det VÄLDIGT verkligt. Nackdelen med det är att uppvaket inte har öppet på helgerna, vilket skulle innebära att jag kanske inte får ha V hos mig efter snittet. Det vill jag, det är viktigt, så nu bokade vi om tiden till tisdag istället.

Tisdag! Herregud!! J är helt skakis och jag är åter igen adrenalinstinn. Nu ska jag ligga på soffan och äta praliner enligt läkaren, och J är just nu och storhandlar och bunkrar så vi ska klara oss nästa vecka. Innan köpte vi vårt första paket blöjor, och en flaska Moët. Nu börjar det sjunka in...

Återbesök nr 2

Idag är det dags för en tur till spec mvc igen. Ska bli intressant att se hur bt ligger nu när jag ätit medicin sedan i söndags.

Tog nog ut mig lite för mycket igår. Planterade den årliga myntan på balkongen och lagade middag. Var helt färdig! Undrar hur lång tid det tar innan man är normal igen, och hur begränsad man blir av snittet. Har en massa frågor nu som jag får ta och skriva ner så jag kommer ihåg dem till på onsdag och inskrivningen.

7 dagar kvar...

Idag är det bara en vecka kvar tills vi får träffa V. Det är inte klokt! Om en vecka vid den här tiden kanske han till och med ligger utplockad och klar på mitt bröst. Vi har ju inte fått någon tid, men jag antar att det blir på morgonen eftersom jag ska fasta innan. Jag får rysningar bara jag tänker på det! Och för J verkar det verkligen ha sjunkit in att nu är det på riktigt, nu ska han bli pappa. Det var det första han sa när han kom hem från jobbet igår, och det sista innan vi skulle sova.

Natten har varit ganska orolig. Nu när det är så kort tid kvar bara ligger jag och oroar mig för allt som kan gå fel strax innan mållinjen. Dessutom vaknade jag vid halv fyra av att det var värsta pådraget med helikoptrar som cirkulerade runt runt över ön och Västerbron. Lät som en invasion. Sen kunde jag knappt somna om efter det. Låg och funderade över allt vi måste fixa innan torsdag. Städa, fylla kylen, sätta upp våra nyinköpta rullgardiner, plantera på balkongen... När jag skriver vi blir det ju per automatik stackars J. Jag ligger här i min soffa och bestämmer bara :-)

Status quo

Hemma igen efter några timmar på spec mvc. Blodtryck på 140/100 så något bättre än häromdagen. Beror nog på den bt-sänkande medicinen. Fortfarande +1 på äggvita så det är också oförändrat. De tog några blodprover som ska på analys. Körde också en ctg-kurva som visade på bra hjärtljud men flera regelbundna sammandragningar, vilket gjorde dem lite bekymrade. Vi är så vana nu så vi reagerar väl knappt. Kollade livmodertappen om den var opåverkad så det är bara falskt alarm. Men det är tydligen bra för V att han får mosas lite av sammandragningarna i och med att han ska plockas ut den onaturliga vägen. Fick en ny tid på fredag för nya kontroller.

När vi kom hem låg det en kallelse till kejsarsnitt i brevlådan. 20 maj!! Det var tidigare än jag trott, bara en vecka bort. Så om min hälsa inte drastiskt försämras så är jag mamma om bara 8 dagar, i annat fall ännu tidigare. Helt overkligt.

Återbesök

Idag är det dags på återbesök på spec mvc för att kolla blodtryck och äggvita. Kände mig helt sänkt igår. Frusen och varm, lite "frossig" och huvudvärk. V rör sig en hel del, men det känns som att han "spasmar till" ibland. Är det normalt verkligen? Har lite känningar i övre delen av magen, typ som träningsvärk. Eller det kanske bara är fantomsmärtor? Usch, idag är jag nervös.

Lite siffror

Tydligen drabbas ca 2% av alla gravida av havandeskapsförgiftning. Symptomen är förhöjt blodtryck och äggvita i urinen, i kombination med svullna händer och fötter samt huvudvärk. Vila och blodtryckssänkande medicin är det som kan mildra besvären.

Ungefär 3% av alla bebisar ligger i sätesbjudning. Man vet inte varför, men det kan bero på att mamman har en hjärtformad livmoder som gör det svårt för bebisen att vända sig.

Så små marginaler, och ändå ska man råka ut för båda sakerna.

Havandeskapsförgiftning

Det blev inget vändningsförsök. Kom till förlossningen vid halv tre. Fick svida om till sjukhusrock och så satte de ett ctg. V som sov en stock, men jag hade många regelbundna sammandragningar. Efter en halvtimme kopplade de bort ctg:t och tog blodtrycket för säkerhets skull. 140/110... Och detta efter en lång stunds vila. Fick lämna urinprov och sen fick vi vänta.

Efter ett tag kom läkaren in och sa att de kommer inte försöka vända V, det är för riskfyllt. Urinstickan gav utslag på äggvita och det tillsammans med mitt blodtryck, svullnad och huvudvärk indikerar begynnande havandeskapsförgiftning. Jaha, det var väl självklart att jag inte skulle klara mig från det nu när jag genomlidit allt annat. Imorgon ska vi gå på återkoll på spec mvc och i övrigt är det bara att invänta kallelse till kejsarsnitt. Mest sannolikt blir det någon gång i v.39+0. Fick recept på blodtryckssänkande medicin och order om att höra av mig så fort jag upplever att jag eventuellt blir sämre. Frågade om bt-medicinen gav upphov till den enorma klåda jag kände på söndagen men det skulle den inte göra sa de. Fast så fort jag kom hem satte skiten igång, och när jag läste på bipacksedeln så står det som en av de vanligaste biverkningarna "klåda i hårbotten". Kliar så jag blir tokig men det är väl bara att gilla läget antar jag.

Både jag och J blev förskräckta när vi hörde att återbesöket var på spec mvc, och berättade om fredagens inte så trevliga upplevelse där. Så läkaren kollade vem som jobbade den här veckan och som tur är verkar vi slippa cp-läkaren. Om hon trots allt tar emot oss så kommer jag vägra. Litar inte på henne ett dugg efter att hon missade allt detta som ju uppenbarligen är allvarligt.

Det knäcker mig nästan att ha åkt på havandeskapsförgiftning. Kejsarsnitt hade jag nästan förutsatt att det skulle bli, men det hade varit trevligt att få må hyfsat bra fram till den dagen. Nu vet vi i alla fall vad som gäller och jag får bara fortsätta mitt soffliggande. Tror knappt jag kan gå ut på balkongen i solen pga huvudvärken. Men nu är det väl bara max 12-13 dagar kvar.

Dagen V

Idag är det dags för Vilmers vändning. Ringde just förlossningen och de hade tid att ta emot oss kl 14:30, så jag får hålla mig till tåls en halvtimme extra. Hittills idag har jag bara legat i soffan och försökt sova för att få ner blodtrycket. Proppar i mig Alvedon för att slippa huvudvärken. Fingrarna är svullna som vanligt och jag är hungrig som satan. Får inte äta mer än frukost idag, och därefter bara dricka vatten och saft. Det gör ju inte illamåendet bättre men jag får hålla mig så passiv jag kan och tänka bort det så går det säkert bra.

Undrar vad man kan förvänta sig av den här dagen. Jag har ställt in mig på att vi får någon form av besked så att vi kan börja förbereda oss för det ena eller det andra. Har inte ens skrivit något förlossningsbrev. Däremot känns det som att det kommer bli SöS den dagen det gäller, oavsett om de kan vända honom eller inte. Skulle kännas jättekonstigt att åka till BB Sthlm efter all kontakt vi haft med dem där uppe. Fast de kanske hellre skulle slippa oss, haha.

Ännu ett besök på SöS...

Jag ringde till förlossningen trots allt, och de tyckte inte att det lät så bra med min huvudvärk så de ville att jag skulle komma upp. När de tog blodtrycket hade jag ett undertryck på 110. Det har jag aldrig haft förut! Under de timmar jag var där sjönk trycket till 140/95 men det är ju ändå högt. Känner mig sjuklig och uschlig, darrig och varm. De tog en massa blodprov, kollade tempen, gjorde ctg, gav mig blodtryckssänkande och andra spännande tabletter.

De som jobbar på SöS förlossning är verkligen helt underbara! Ljusår från de hemska kollegorna en trappa ner på spec mvc. De ställer frågor och kollar allt noga, till skillnad från den obehagliga människa vi träffade i fredags som bara hamnade på defensiven och fick mig att bryta ihop för att allt kändes så osäkert. På förlossningen är jag trygg.

Den läkare vi träffade idag är troligtvis den som ska göra vändningsförsöket imorgon. Om jag har så högt blodtryck imorgon också så kommer de inte kunna göra något, och då antar jag att det blir snitt. Så jag fick i alla fall åka hem efter fyra timmar med vila beordrat så att bt går ner. Kommer bli en lång natt känner jag...

37+0

Idag går man alltså in i magiska vecka 38. Nu räknas V som leveransklar. Så häftigt!

Har varit superorolig hela natten och det har inte släppt... Jordens huvudvärk och alvedon hjälper inte. Inga sammandragningar direkt, men han rör sig inte heller i magen vad jag känner. Har försökt väcka honom nu på morgonen. Är helt paranoid - tänk om det hänt något? Vi ska ju till förlossningen imorgon så frågan är om man ska ringa idag och tjata. Får försöka väcka honom lite till.

Lördag och 36+6

Gick och la mig kl nio igår med mina sammandragningar. Innan dess hade jag stått på alla fyra i soffan och andats, och J hade stått bakom och klämt ihop fogarna för att det skulle göra mindre ont. Grannarna undrade nog vad vi höll på med... Har sovit hyfsat ok även om jag vaknat flera gånger. Nu har jag varit uppe nån timme och har under den tiden haft flera sammandragningar, dock inte lika smärtsamma som igår.

Känns lite som att jag ger upp nu. Jag får väl ligga här i nattlinne och bara gilla läget då och sunka ner mig. Nåt bröllop blir det ju garanterat inte i alla fall. Fan. Om de inte kan vända honom på måndag så hoppas jag att de kan planera in snitt i alla fall 10 dagar innan bf. I så fall är det bara 11 dagar kvar idag. Skulle vara skönt att ha något konkret att ställa in sig på.

Grannarna i huset brevid oss och lägenheten under verkar ha fått sin bebis nu. Känner dem ju inte men ibland ser man dem när man drar upp en gardin eller är på balkongen. Hon har varit höggravid ett tag och igår såg jag hur hennes kille bäddade i bebissängen de ställt in i sovrummet. Oj, hur normalt kändes det att skriva så? Snacka om stalker :-)

SöS igen

Åh jag blir galen!! Kom till barnmorskan och hade högt tryck. Hon tog om det tre gånger - sista gången hade jag 150/100. Hade också sammandragningar var 6:e minut. Berättade om de besvär jag haft den senaste veckan och hon tog beslutet att skicka upp oss till SöS igen. Bebisen ligger i solklart säte, nu bara ruckbart. "Vi kommer nog inte kunna vända honom", säger barnmorskan. Verkade lite nervös, så det kändes som hon trodde att det var skarpt läge nu.

Uppe på SöS får jag ctg. Men de sätter den fel så den registerar inga sammandragningar, fast jag har regelbundna. Så vi ringer på en sköterska som får flytta den och då börjar den registera på en gång. Bebisens hjärta slår bra, men lite lugnare än tidigare. Antar att det är bra? Får efter detta träffa en läkare. Hon ställer inga frågor om mina svullna händer, min huvudvärk, illamående och allt annat jag känner. De tar inga blodprov, och bara ett blodtryck vilket är normalt (140/85). Kollar att bebisen verkligen ligger i säte med ultraljud. Sen kollar hon livmodertappen och den är inte påverkad. Skönt! Men mina sammandragningar kvarstår. Varför? Det vet hon inte, vi kan åka hem. Hon känner inget på magen. J frågar hur hennes bedömning skiljer sig från senast, då jag blev inlagd tre dagar. Sedan följer en väldigt bisarr diskussion där läkaren säger att det är upp till mig hur jag vill göra och hamnar i en märklig försvarsställning. Men jag vet ju inte! Det är ju därför jag är där! Jag vet ju inte när det är allvar eller inte, jag vet ju bara att jag har mina sammandragningar som gör ont och all annan skit jag mår dåligt av. Bryter ihop fullständigt. Jag orkar inte mer nu, jag gör verkligen inte det. Jag kan fan inte ta det lugnare än jag gör. Nu får de bara plocka ut honom snart.

Äntligen fredag!

Idag känns det lite som avgörandets moment är inne. Eller, delvis i alla fall. Det riktiga beskedet kommer väl på måndag egentligen. Men sjutton vad jag haft värk i natt. "Mensvärken" är tillbaka, har galet ont i korsryggen och trycket nedåt är hemskt. Skär och ilar mellan benen också. Kan det vara foglossning eller något annat? Och så sammandragningarna då så klart. Känner att jag mår illa nu på morgonen också.

Åh jag blir galen! Tänk om man var som alla andra som inte verkar haft en sammandragning innan det är skarpt läge. Jag har ju inte en aning om saker är på gång eller inte, om jag ska vara orolig/förväntansfull eller inte, eller om detta kan pågå i veckor framöver. Tänk om den satans slemproppen kunde gå nån gång då, så man får något form av besked. Min barnmorska brukar inte göra några "inre" undersökningar så hon lär inte berätta för mig idag hur det står till med livmodertappen. Kanske kollar de det på måndag.

Usch vad trött jag är känner jag. Kanske ska sova lite till.

Foglossning igen?

Herregud vilken dag. Bara att gå till brevlådan gjorde mig helt matt. Känns som att foglossningen kommit tillbaka med full kraft, och som att bebisen håller på att ramla ut mellan benen. Har ett jättetryck nedåt.

Hade meddelande från S på telefonen när jag kom tillbaka. Hon och L hade krockat riktigt, riktigt illa på morgonen. De kom förbi för en kaffe och var väldigt medtagna. Bilderna de tagit för försäkringsbolaget såg inte så roliga ut. Det kunde gått mycket illa... Och S som precis var på väg att sälja bilhelvetet som redan kostat så mycket. Kära vän, vad du ska råka ut för.

Fick ingen tupplur idag så nu är jag riktigt trött. Imorgon är det dags för barnmorskan igen. Får se vad hon har att säga om vita prickar, svullna händer och det viktigaste - har han vänt sig eller inte? Ska också fråga om vad hon tycker om att gå på bröllop nästa vecka...

Hälsning från tjockisen

Idag skiner solen igen. Med tanke på hur kasst vädret ska bli i helgen så är det väl bäst att man försöker sno åt sig lite solsken på balkongen. I övrigt så är det tvätt som gäller. Skönt att i alla fall ha tvättmaskinen i lägenheten, annars hade jag aldrig orkat. Har fått papper på att min sjukskrivning är förlängd till förlossningen så ett uppdrag blir att ta sig till brevlådan med en kopia till Försäkringskassan.

Var helt förstörd igår när jag kom hem från frisören. Åt och däckade och sov och sov. Var rätt deprimerad efter besöket där. Blev fin i håret, men fy fan vad svullen jag är överallt. Mina händer ser ut som diskhandskar som man blåst luft i och jag är sjukligt rund i ansiktet. Det var tortyr att spendera tre timmar framför en spegel och behöva se eländet. Hoppas hoppas att det är mest vatten som rinner av en, och att resten kan ammas bort. Det här är inte klokt. Jag har aldrig varit tjock innan och nu har jag gått upp 20 kg bara sådär. Värst är nästan mina lår, som skaver mot varann. Äckligt!

Långt eller kort?

Idag blir det ett besök hos frisören. Gud vet när man kan ta sig dit nästa gång så det är lika bra att passa på. Hade egentligen en tid på måndag bokad sedan länge, men fick flytta den pga vändningsförsöket. Ska bli skönt att få en riktig omgång. Det blir nya slingor men sen vet jag inte mer. Får ju inte klippa lugg igen för J. Tror det blir nåt enkelt med mittbena den här gången. Antar att man mest kommer slänga upp det i en tofs månaderna framöver. Inte för att jag brukar göra nåt mer avancerat i vanliga fall ändå... Känns lite läskigt att ta bussen och vara iväg så länge men det går säkert bra.

Tänkte åka in nån halvtimme tidigare också och kolla på en klänning jag hittat på nätet som ev kan passa för bröllopet nästa vecka. En "vanlig" klänning som man kanske kan använda senare också. Beror väl på hur stretchig den är.

Apropå bröllopet så hade vi en liten diskussion om det igår, jag och J. Hans pappa tycker att det är vansinne att vi ska åka bara två veckor innan BF. Jag fattar inte varför. Men J har en tendens att ta åt sig väldigt när hans föräldrar målar upp skräckscenarion, vilket de tyvärr gör ganska ofta. Jag sa att jag lika gärna kan ramla i duschen när jag rakar benen och dö, så otymplig som jag är nu. Varför skulle vi krocka med bilen just nästa helg? Och varför är det farligare att åka på bra vägar än det är att jag, tjock och otymplig, kör i regn och mörker på grusvägar i Nacka? Jag fattar det inte.

Förvärkar?

Undrar när det är dags att kalla sammandragningarna för förvärkar? Och om det är det jag haft idag? Magen drar ihop sig som vanligt, men det gör betydligt ondare och känns mer som träningsvärk som stegras och sen mattas av till att kännas mer som molande mensvärk. Ont i ryggen har jag och känner mig lite darrig och allmänt uschlig. Illamåendet kom tillbaka och har haft svag huvudvärk idag också. Vill inte ringa förlossningen och tjata, så jag avvaktar eventuella slemproppar eller andra säkra tecken. Sånt här kan ju hålla i sig länge vad jag förstår.

Har i alla fall lyckats svänga ihop både en laxpudding och en sockerkaka med kaneläpplen. S kommer förbi och käkar med oss, så då måste man ju bjuda på nåt efteråt. Middag är det enda jag orkar producera på dagarna. Har tjuvsmakat på kakan och den var inte dum....

Längtar efter dig!

Lilla du därinne
Jag undrar så vem du är
Att jag vet så lite om dig
fast du redan är här!

Är det dina tår jag känner?
Ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant att du har ögon och naglar
och en mage att pussa på?

Jag vet så lite om dig
fast du redan är här.
Men jag älskar dig som tokig
Vem du nu än är!

Drömmar

I natt har jag drömt om vår bebis. Jättekonstiga saker och helt osammanhängande när man börjar tänka på det. Som att vi efter några dagar hemma kommer på att han kanske är hungrig och behöver ammas. Det har ingen berättat för oss eller visat på BB. Han kändes också ganska stor, inte som ett spädbarn. Åh vad jag längtar nu! Magen är helsne. Jag fattar verkligen inte hur han ligger. Hoppas att barnmorskan kan klura ut det på fredag.

Natten har varit helt okej, förutom toabesök en gång i timmen men det känns som en liten sak ändå. Mådde illa idag igen när jag vaknade och hade huvudvärk men det känns bättre nu. Kan kanske bli en bra dag det här.

26 dagar kvar...

Vaknade i morse (efter en jobbig natt så klart) och mådde jätteilla. Försökte kräkas men det gick inte så bra. Tog alvedon istället, min livslina, och sen har jag sovit nästan hela dagen. Med vakna stunder bara för att duscha, tvätta håret och käka lunch. Fy farao, känner mig så ynklig. Har inte ringt förlossningen idag heller. Bara googlat havandeskapsförgiftning. Visst kan det vara symptom på det, men det behöver ju inte alls vara det. Imorgon är min barnmorska tillbaka igen, så då kanske jag slår henne en signal. Ska ju dit på fredag så det kan säkert vänta. Sist hade jag ju bara lite utslag på äggvita. Men mina händer och fingrar är supersvullna och svullnaden känns liksom ända upp i underarmarna nu.

Ikväll har jag och J käkat Phish Food och kollat på An Education. Helt okej film. Ska bli spännande att se hur den här natten blir...

Vad kan detta vara?

Natten var som vanligt jobbig jobbig. Massor av mensvärk och dålig sömn. Upp på toa en gång i timmen. Började dagen med två alvedon. Sedan var vi iväg på "kosläpp" ute i Vallentuna. Jättemysigt och perfekt väder. Så häftigt att se alla ystra kossor som hoppade runt, sparkade bakut och stångades. Började få mer och mer kännbara sammandragningar. Nu i eftermiddag har jag mått skit. Huvudvärk, illamående, sammandragningar och mensvärk. Proppat i mig några alvedon till och sovit lite. Kanske är läge att ringa förlossningen och fråga om råd. Hade jag aldrig gjort om inte V legat i säte. Känns som man nojjar i onödan. Men jag vet inte jag. Avvaktar lite till...

Försäkringskassan - bra jobbat!

Nu gick solen precis i moln, men det gör absolut ingenting. Kollade nämligen mitt konto idag och såg att Försäkringskassan redan behandlat mitt sjukskrivningsärende och betalat ut pengar! Fantastiskt snabbt jobbat, med tanke på att de inte fick alla papper förrän förra veckan pga min arbetsgivares strul. Åh så jäkla skönt. Nu slipper vi sälja vårt bohag på Blocket för att överleva, som annars var Js förslag. Hoppas att den smidiga trenden håller i sig, så att det inte blir strul med föräldrapenningen sen.

Trött trött

Natten som gick var som vanligt outhärdlig. Tror jag var uppe och kissade minst en gång i timmen innan jag fick ro vid halv fyra-tiden. Undrar om sätesläget gör att man blir mer kissnödig än om han hade legat rätt? Å andra sidan vet jag ju inte om det är säte fortfarande. Men det känns likadant så det borde vara så.

Gick till slut upp 6:15, hämtade tidningen, käkade lite yoghurt och placerade mig i soffan. När J gått till jobbet sov jag sen till halv tio! Känner mig så jäkla dålig som sover så länge. Brukar sova nån halvtimme-timme på eftermiddagen och det gjorde jag inte igår så det kan ha haft med det att göra. Alla säger ju också att man ska passa på att sova medans man kan. Har också läst att när som helst man kan sova är det bra, för man vet ju aldrig när förlossningen sätter igång. Och man ska inte vara rädd för att vända på dygnet för det kommer man ändå göra sen.

Idag är det 10 dagar kvar till vändningsförsöket och 9 tills V räknas som "färdigbakad". Nu ska jag ta en kopp kaffe i solen.

30 prick

Idag är det exakt 30 dagar kvar till planerad födsel. Kan bli kortare, kan bli längre. Inget förvånar mig längre med den här graviditeten. Känns som jag varit igenom det mesta.

Jag hoppas att det blir lite kortare. Men samtidigt hoppas jag också kunna gå på min väns bröllop, även om jag inte vet hur det ska gå till riktigt. Hon har lovat att göra iordning en liten "invalidhörna" till mig där jag kan lägga mig ner när det blir för jobbigt att sitta under middagen.

Igår provade jag skorna jag tänkt ha på mig. Har köpt ett par Mohedatoffeln, för övriga söta små smala skor med klack är bara att glömma. Jag kommer inte ens i mina ballerina längre. Men även toffeln var taaaajt... Måste gå omkring lite i dem här hemma. Men om skorna är klara så återstår ju resten. Jag är så jävla stor nu så det är helt sjukt. Tur att man slipper se sig själv bakifrån allt för ofta. Även om det räcker att behöva kolla på dubbelhakan, och låren.

Den sista måltiden

Igår åt jag den sista sushin den här graviditeten. Hela natten har makirullar och misosoppa åkt upp och ner och jag har halsbrännan från helvetet. Försökt sitta upp och sova utan större framgång. Undrar vad man kan göra åt det. Leva på "snäll" mat som yoghurt och gröt? Jag som gillar när det är lite kryddstarkt. Men sushi var väl inte så smart ur "binda vatten"-perspektivet heller. Saltet gjorde mig dödstörstig och nu står fingrarna rakt ut igen. Känner mig som en reumatikerpatient.

Klagar lite...

Blä vilken jobbig natt. Mensvärk, foglossning och svullna händer. Dessutom väcker jag mig själv av att jag snarkar. Mycket trevligt. V är superpigg där inne och kör loss med sparkar mest hela tiden. Vill ungen aldrig sova?

Hörde att det var fint väder igår, typ finaste dagen på hela året. För mig räckte det med att gå ner med soporna för att jag skulle vara helt slut. Så att gå ut var bara att glömma. Men idag måste jag se till att få några minuter på balkongen i alla fall. Om jag får plats där ute. Just nu står vagnen och blockerar. Däcken luktar så mycket gummi så den går knappt att ha inomhus. Hoppas att det går att vädra bort.


Nu är det dags att förlänga min sjukskrivning så jag mailade min barnmorska om det idag. Känns ju helt sjukt med tanke på att min kära arbetsgivare precis anmält detta till Försäkringskassan eftersom de under en månads tid "glömde bort" att göra det trots påminnelser från mig. Tur att man är van vid att plugga för det var inte mer pengar än så som kom in på lönekontot i fredags. Vi får hoppas att handläggningstiden inte är så lång. Och framför allt att de godkänner sjukskrivningen.

Vagnen - Epilog

Äntligen står vår fina UJ i hallen och väntar på att intas av sin ägare! Något större än Swiften men svart och fin. Vi fick handpenningen tillbaka, åkte raka vägen till Barkarby och fick kanonbemötande där ute. Så nu har lugnet intagit hemmet igen. So far so good.

35+1

Då var man i ännu en ny vecka. Nu går det ganska snabbt! Om knappt två veckor räknas V som färdigbakad. Min mage har en konstig form. Ser ut som jag har ett bowlingklot under tröjan.

Var hos barnmorskan förra veckan och mina värden ser fina ut, förutom lite äggvita i urinen. "Men du är ju inte svullen så det är ingen fara". Jag och J bara tittade på varann och garvade. Mina svullna korvfingrar är ju nåt vi skämtar om varje dag. Får vara uppmärksam på huvudvärk, då ska jag höra av mig. Har bara gått upp ett kilo sedan sist så det var ju trevligt. Det är ju något min kära mor verkar oroa sig något oerhört över.

Mina värden:
SF 34
BT 135/80
Fosterljud 144

Vi hade ett ultraljud inbokat också, men eftersom de redan konstaterat på SöS att han ligger i säte så bokade vi av det. Nu ska jag ligga på vänster sida med bäckenet högt så kanske han gör en kullerbytta av sig själv. Hittills ingen framgång vad jag har märkt. Vändningsförsök bokades för säkerhets skull till 10 maj, om prick två veckor.

Vagnen del 2

Legat sömnlös i natt och tänkt på det dåliga bemötandet vi fick igår. Så idag ringde jag Babyproffsen i Barkarby bara för att snoka lite om deras kunskaper om ligginsatser i svart. Enligt dem finns det... Fast - man kan inte köpa enbart ligginsatsen från dem utan bara hela paket. Jag drog hela storyn för butiksägaren som tyckte att vi absolut skulle reklamera detta. Tydligen är Babyproffsen nån sorts franchisekedja så de har inget mer gemensamt än namnet och viss marknadsföring. Men det vet man ju inte som konsument, så beter sig en butik illa så smittar det ju ner resten.

De hade i alla fall en "vanlig" Urban Jungle i lager med ligginsats, svart. Vi kan hämta den imorgon. Efter lite diskussioner här hemma bestämde vi oss för att vi kör på den istället. Har bett dem lägga undan den, och imorgon ska jag alltså försöka få tillbaka vår handpenning som vi lagt på Swiften. Tänkte ringa kommunens konsumentvägledare också bara för att ha lite mer på fötterna. Men det borde vara solklart att vi i alla fall inte gjort något fel. Det är ju butiken som inte levererat det vi beställt och satt oss i en jäkla knipa bara veckor innan bebisens ankomst. Hoppas det går vägen så jag kan släppa detta. Får sammandragningar bara jag tänker på skiten.

Nu väntar jag på M som ska komma förbi. Eventuellt fikar vi här, eller så går vi 50 meter till fiket här på ön. Vore skönt att komma ut lite. Känner mig hyfsat ok i kroppen nu efter mycket sammandragningar på förmiddagen.

Jävla Babyproffsen

Idag var en stor dag - vi skulle hämta ut vagnen som legat och väntat hos Babyproffsen sedan i mars. J tror ju att det blir bebis när som helst, så han började dagen med att montera spjälsängen också, och insisterade på vagnhämtning. Jag ringde i torsdags och förberedde dem på att vi skulle komma. När vi väl kommer till butiken tar de fram vår vagn, och gummiskyddet på handtaget är trasigt på två ställen. Tråkigt, men sådant händer ju och de hade beställt ett nytt. Ligginsatsen är monterad, och det ser bra ut. Bara ett problem - vi har beställt en svart och den här är grå. När vi påpekar detta får vi svaret att den inte görs i svart så det är grått som gäller. Jag blev så jävla paff så att jag inte fann mig riktig. Finns inte i svart? Så därför tar de ett eget beslut och beställer i grått utan att ringa oss? Helt otroligt! Inte en enda gång bad de om ursäkt och de erbjöd ingen kompensation. Jag frågade om de kunde göra något på priset. "Tyvärr inte". Kunde de kanske skicka med en pump och ett regnskydd. Jo, ett regnskydd möjligtvis men det kommer dröja. Så vi åkte därifrån utan vagn och får alltså vänta på gummigrejen och att de ska montera den. Förhoppningsvis kommer den "väldigt snart". Tills dess är vi vagnlösa.

Alltså, får man göra så här? På vårt kvitto står klart och tydligt: Ligginsats svart. Vi beställde vagnen i februari, den kom till dem i mars. de har haft månader att kolla att allt är ok. Nu är det bara några veckor tills V är här och leveranstiden på vagnen är jättelång. Det var därför vi var ute i så god tid! Hade vi fått veta att insatsen inte görs i svart så hade vi kunnat välja grå istället, eller tagit en annan vagn. Men nu, 35 dagar innan BF, har vi ju inte en chans.

På vägen hem jagade jag upp mig mer och mer. Så jag gick in på vagntillverkarens hemsida. Jo, insatsen görs i svart. Jag fick in på en engelsk webbshop, och där fanns insatsen i svart. Jag ringde en annan barnvagnsbutik och fick svaret att insatsen görs i svart men att det är lång leveranstid på den. Så då ringde jag upp Babyproffsen, fick vänta 25 minuter (!) i telefon och påtalade detta för säljaren när han väl hade tid. Han påstod att han inte kände till detta. Igen sa jag att vi är väldigt besvikna på hanteringen och då började han med en massa bortförklaringar. Det var inte han som beställt vagnen, det var ju konstigt att ingen ringt, den görs inte i svart det är han "nästan 100" på. Fortfarande ingen ursäkt. Och även om han ringer på måndag och får bekräftat att den görs i svart har vi ju inte en chans att hinna få den innan V kommer.

Ett jävla regnskydd, det är vad de kan erbjuda. Och vi betalar nästan 8000 för vagnen. Satans klåpare.

Hemma igen

Då var man hemma igen efter tre dagar på SöS. Åkte in i söndags med kraftiga sammandragningar som hållt i sig sedan fredagen. Ctg visade sammandragningar varannan minut när vi kom in! Som tur var var livmodertappen marginellt påverkad men däremot visade urinprovet på uvi. Och jag som fått besked senast på torsdagen att jag inte hade det! Jag har ju misstänkt under en längre tid att något sådant har spökat. Hur kan min barnmorska missa det som tog SöS tio minuter att se? De gjorde också ultraljud och mycket riktigt ligger vår bebis i säte, vilket jag misstänkt även det.

Så, baserat på ovan beslutade man att lägga in mig för observation. Har blivit ompysslad och bortskämd men nu är det tillbaka till verkligheten och soffan här hemma. Eftersom han ligger fel finns det ju risk för kejsarsnitt, och ett akut sådant om jag håller igång och röjer så att sammandragningarna sätter igång igen. Lättare sagt än gjort...

Vi fick i alla fall en rundtur på neo (som förberedelse ifall han skulle vilja komma nu, är ju bara i v35) och man gjorde tillväxt-UL som visade på finfina värden. Han väger ca 2500 g vilket är +2,3% över medel. Så skulle han komma nu hade det inte varit någon katastrof. Men ett par veckor till vore ju bra om han stannade. Så får vi se om han vänder sig själv eller om vi måste göra vändningsförsök. Eller om det helt enkelt blir planerat snitt.

Vår fina fina bebis som är värd allt slit i slutändan. Vi får väl se om du stannar de planerade 39 dagar som är kvar...

45 dagar kvar

Nedräkningen går långsamt igen. Idag har jag mitt sista yogapass. Har missat två gånger för att jag varit sjuk, så jag ska fråga om det går att ta igen dem på något sätt. Även om det blir jobbigare för varje gång pga tyngden.

I går var vi på kurstillfälle nr 2 på Danderyd. Det är ju mycket repetition men igår fick vi veta exakt vad som händer när man kommer in och om smärtlindring. Det är ju omöjligt att veta på förhand hur man vill ha det. Förhoppningsvis får man en bra barnmorska som kan stötta där. Den barnmorska som höll i kursen igår var någon jag absolut skulle kunna tänka mig. Jag frågade J vad han tyckte om henne, och han sa samma sak. Stor och "kramgo" men med fast hand och inget meseri var vad hon utstrålade. En riktig MODER som man kan lita på kan sin grej. Vi får väl se när den dagen kommer.

It's a girl!!

En liten Märtha såg dagens ljus strax före kl 14 idag. Och allt hade gått jättebra!

Sömnlös på Essingen

Vilken helskum natt. Fick sms från lillasyster kl 23 att nu var det nog på gång och de skulle åka in. Efter det kunde jag verkligen inte somna. När jag väl lyckades så vaknade jag en gång i timmen och var kissnödig. Sedan började sammandragningar och "mensvärk". Sympatifantomsmärtor? Strax efter 4 gav jag upp och la mig i soffan med ett äpple och Att föda av Gudrun Abascal. Strax innan 6 rostade jag ett par mackor och hämtade tidningen. Väckte J vid 7 och var då sjukt trött. Så när han gått slocknade jag.

Nu har jag lite spader över att inget är packat inför Vs ankomst. Så nu tvättar jag bebiskläder för fullt och laddar för att ta mig till stan och köpa amningslinnen. Får nog bli ett besök på apoteket också.

Nu har stackars syster hållt på i 12 timmar. Väntar med spänning på goda nyheter...

Fixeri

Vilken härlig dag! Det har verkligen varit vår i luften. J packade upp balkongmöblerna ur sitt vinteride under grön presenning och nu står de nyoljade och klara att användas. Det kliar verkligen i fingrarna att få börja plantera och fixa, och jag har fått sjuk städ- och rensarlust. Kanske beror det på att det bara är 48 dagar kvar idag. Herregud, hur ska man hinna allt?? Nu börjar jag fatta hur nära det egentligen är. Allt tar ju dessutom fem gånger så lång tid att göra eftersom jag måste pausa hela tiden när sammandragningarna sätter in. Men nu kommer jag i alla fall att kunna pausa i solen på balkongen. Har också hunnit med att träffa S och L över en pizza och veckohandla, så söndagen känns ganska komplett.

Lillasyster ringde också och meddelade den stora nyheten att slemproppen gått! Så nu lär det inte dröja länge innan Märtan ser dagens ljus.

32+6

Ny vecka imorgon och jag känner mig större än någonsin. Och ynkligare, eftersom jag numera inte bara väger över 70 pannor utan även är sjuk. Feber och halsont kan läggas till listan av halsbränna från helvetet, ryggont, ont i fötterna och sammandragningar. Och så snarkningarna då...

Besöket hos barnmorskan i torsdags gick i alla fall bra, förutom att hon blev osäker på om vår lille bebbe ligger i säte. Alltså blir det ultraljud om två veckor. Jag tycker att det känns som om han ligger mer på tvären så det ska bli spännande att se.

Lite siffror:
SF-mått 32
P-glukos 4,7
BT 135/85
Fosterljud 135

Knökfullt

Tänk att en så liten pys redan kan ta så stor plats! Det är trångt i skåpen av högar med babykläder, trångt i blivande babyrummet (babysitter, babyskydd, amningskudde, skötväska...), trångt i förrådet där spjälsängen väntar på att plockas upp. För att inte tala om hur trångt det börjar bli i magen. Och i hallen står det kartonger med livsviktiga tillbehör så som en steriliseringsapparat för sex nappflaskor och en speciell ångkokare och mixer enbart avsedd för barnmat. Hur skulle vi klara oss utan? Hur gjorde man förr?

För 30 år sedan ganska exakt snickrade mina föräldrar en LÅDA för att transportera hem sina nykläckta tvillingar i från BB. Och det gick ju bra det också.