En vecka idag!

Idag fyller Vilmer en vecka. Tänk vad tiden både gått fort och långsamt! Han är så klart världens bästa och finaste bebis. Jag är kär! Önskar dock att mina problem kunde gå över snart. De frestar på.

Imorgon får vi förhoppningsvis provsvar på vad det är som är fel. Imorgon är det även dags för BVC-besök. Hoppas hoppas att han gått upp i vikt. 2945g vägde han i måndags. Det är bara en uppgång på 25g sedan vi lämnade BB i fredags, och ca 200g mindre än när han föddes. Spännande...

Inskrivning 38+1

Då var det dags för inskrivning/förbesök på SöS idag. Om ett dygn håller vi förhoppningsvis vår son i våra armar. Overkligt! Jag har laddat med frukost på vår soliga balkong och ska hoppa in i duschen nu. Hårinpackning, raka benen, fila fötter så gott det går. Sen kommer J lagom till lunch och efter det åker vi upp.

Natten som gick kunde jag knappt sova alls, så jag vågar knappt tänka på hur det blir i natt. Måste ju vara utvilad! V buffar om i magen ovetandes om vad som är på gång.

Tänk att nio månaders väntan snart är över. Tänk att nio månader kan kännas så långa! Och förmodligen så ofattbart korta när han väl är här.

Fyra dagar kvar!!

Hemma från spec mvc. Där var läget åter igen oförändrat. Däremot tycket läkaren vi träffade att vi lika gärna kunde tidigarelägga snittet eftersom det inte finns någon poäng i att gå och dra på det om jag inte mår bra och behöver äta medicin. V är ju färdig, jag är 37+5 idag, så för honom spelar det inte så stor roll resonerade läkaren. "Vi kan göra det i eftermiddag om du vill", sa hon och helt plötsligt blev det VÄLDIGT verkligt. Nackdelen med det är att uppvaket inte har öppet på helgerna, vilket skulle innebära att jag kanske inte får ha V hos mig efter snittet. Det vill jag, det är viktigt, så nu bokade vi om tiden till tisdag istället.

Tisdag! Herregud!! J är helt skakis och jag är åter igen adrenalinstinn. Nu ska jag ligga på soffan och äta praliner enligt läkaren, och J är just nu och storhandlar och bunkrar så vi ska klara oss nästa vecka. Innan köpte vi vårt första paket blöjor, och en flaska Moët. Nu börjar det sjunka in...

Återbesök nr 2

Idag är det dags för en tur till spec mvc igen. Ska bli intressant att se hur bt ligger nu när jag ätit medicin sedan i söndags.

Tog nog ut mig lite för mycket igår. Planterade den årliga myntan på balkongen och lagade middag. Var helt färdig! Undrar hur lång tid det tar innan man är normal igen, och hur begränsad man blir av snittet. Har en massa frågor nu som jag får ta och skriva ner så jag kommer ihåg dem till på onsdag och inskrivningen.

7 dagar kvar...

Idag är det bara en vecka kvar tills vi får träffa V. Det är inte klokt! Om en vecka vid den här tiden kanske han till och med ligger utplockad och klar på mitt bröst. Vi har ju inte fått någon tid, men jag antar att det blir på morgonen eftersom jag ska fasta innan. Jag får rysningar bara jag tänker på det! Och för J verkar det verkligen ha sjunkit in att nu är det på riktigt, nu ska han bli pappa. Det var det första han sa när han kom hem från jobbet igår, och det sista innan vi skulle sova.

Natten har varit ganska orolig. Nu när det är så kort tid kvar bara ligger jag och oroar mig för allt som kan gå fel strax innan mållinjen. Dessutom vaknade jag vid halv fyra av att det var värsta pådraget med helikoptrar som cirkulerade runt runt över ön och Västerbron. Lät som en invasion. Sen kunde jag knappt somna om efter det. Låg och funderade över allt vi måste fixa innan torsdag. Städa, fylla kylen, sätta upp våra nyinköpta rullgardiner, plantera på balkongen... När jag skriver vi blir det ju per automatik stackars J. Jag ligger här i min soffa och bestämmer bara :-)

Status quo

Hemma igen efter några timmar på spec mvc. Blodtryck på 140/100 så något bättre än häromdagen. Beror nog på den bt-sänkande medicinen. Fortfarande +1 på äggvita så det är också oförändrat. De tog några blodprover som ska på analys. Körde också en ctg-kurva som visade på bra hjärtljud men flera regelbundna sammandragningar, vilket gjorde dem lite bekymrade. Vi är så vana nu så vi reagerar väl knappt. Kollade livmodertappen om den var opåverkad så det är bara falskt alarm. Men det är tydligen bra för V att han får mosas lite av sammandragningarna i och med att han ska plockas ut den onaturliga vägen. Fick en ny tid på fredag för nya kontroller.

När vi kom hem låg det en kallelse till kejsarsnitt i brevlådan. 20 maj!! Det var tidigare än jag trott, bara en vecka bort. Så om min hälsa inte drastiskt försämras så är jag mamma om bara 8 dagar, i annat fall ännu tidigare. Helt overkligt.

Återbesök

Idag är det dags på återbesök på spec mvc för att kolla blodtryck och äggvita. Kände mig helt sänkt igår. Frusen och varm, lite "frossig" och huvudvärk. V rör sig en hel del, men det känns som att han "spasmar till" ibland. Är det normalt verkligen? Har lite känningar i övre delen av magen, typ som träningsvärk. Eller det kanske bara är fantomsmärtor? Usch, idag är jag nervös.

Lite siffror

Tydligen drabbas ca 2% av alla gravida av havandeskapsförgiftning. Symptomen är förhöjt blodtryck och äggvita i urinen, i kombination med svullna händer och fötter samt huvudvärk. Vila och blodtryckssänkande medicin är det som kan mildra besvären.

Ungefär 3% av alla bebisar ligger i sätesbjudning. Man vet inte varför, men det kan bero på att mamman har en hjärtformad livmoder som gör det svårt för bebisen att vända sig.

Så små marginaler, och ändå ska man råka ut för båda sakerna.

Havandeskapsförgiftning

Det blev inget vändningsförsök. Kom till förlossningen vid halv tre. Fick svida om till sjukhusrock och så satte de ett ctg. V som sov en stock, men jag hade många regelbundna sammandragningar. Efter en halvtimme kopplade de bort ctg:t och tog blodtrycket för säkerhets skull. 140/110... Och detta efter en lång stunds vila. Fick lämna urinprov och sen fick vi vänta.

Efter ett tag kom läkaren in och sa att de kommer inte försöka vända V, det är för riskfyllt. Urinstickan gav utslag på äggvita och det tillsammans med mitt blodtryck, svullnad och huvudvärk indikerar begynnande havandeskapsförgiftning. Jaha, det var väl självklart att jag inte skulle klara mig från det nu när jag genomlidit allt annat. Imorgon ska vi gå på återkoll på spec mvc och i övrigt är det bara att invänta kallelse till kejsarsnitt. Mest sannolikt blir det någon gång i v.39+0. Fick recept på blodtryckssänkande medicin och order om att höra av mig så fort jag upplever att jag eventuellt blir sämre. Frågade om bt-medicinen gav upphov till den enorma klåda jag kände på söndagen men det skulle den inte göra sa de. Fast så fort jag kom hem satte skiten igång, och när jag läste på bipacksedeln så står det som en av de vanligaste biverkningarna "klåda i hårbotten". Kliar så jag blir tokig men det är väl bara att gilla läget antar jag.

Både jag och J blev förskräckta när vi hörde att återbesöket var på spec mvc, och berättade om fredagens inte så trevliga upplevelse där. Så läkaren kollade vem som jobbade den här veckan och som tur är verkar vi slippa cp-läkaren. Om hon trots allt tar emot oss så kommer jag vägra. Litar inte på henne ett dugg efter att hon missade allt detta som ju uppenbarligen är allvarligt.

Det knäcker mig nästan att ha åkt på havandeskapsförgiftning. Kejsarsnitt hade jag nästan förutsatt att det skulle bli, men det hade varit trevligt att få må hyfsat bra fram till den dagen. Nu vet vi i alla fall vad som gäller och jag får bara fortsätta mitt soffliggande. Tror knappt jag kan gå ut på balkongen i solen pga huvudvärken. Men nu är det väl bara max 12-13 dagar kvar.

Dagen V

Idag är det dags för Vilmers vändning. Ringde just förlossningen och de hade tid att ta emot oss kl 14:30, så jag får hålla mig till tåls en halvtimme extra. Hittills idag har jag bara legat i soffan och försökt sova för att få ner blodtrycket. Proppar i mig Alvedon för att slippa huvudvärken. Fingrarna är svullna som vanligt och jag är hungrig som satan. Får inte äta mer än frukost idag, och därefter bara dricka vatten och saft. Det gör ju inte illamåendet bättre men jag får hålla mig så passiv jag kan och tänka bort det så går det säkert bra.

Undrar vad man kan förvänta sig av den här dagen. Jag har ställt in mig på att vi får någon form av besked så att vi kan börja förbereda oss för det ena eller det andra. Har inte ens skrivit något förlossningsbrev. Däremot känns det som att det kommer bli SöS den dagen det gäller, oavsett om de kan vända honom eller inte. Skulle kännas jättekonstigt att åka till BB Sthlm efter all kontakt vi haft med dem där uppe. Fast de kanske hellre skulle slippa oss, haha.

Ännu ett besök på SöS...

Jag ringde till förlossningen trots allt, och de tyckte inte att det lät så bra med min huvudvärk så de ville att jag skulle komma upp. När de tog blodtrycket hade jag ett undertryck på 110. Det har jag aldrig haft förut! Under de timmar jag var där sjönk trycket till 140/95 men det är ju ändå högt. Känner mig sjuklig och uschlig, darrig och varm. De tog en massa blodprov, kollade tempen, gjorde ctg, gav mig blodtryckssänkande och andra spännande tabletter.

De som jobbar på SöS förlossning är verkligen helt underbara! Ljusår från de hemska kollegorna en trappa ner på spec mvc. De ställer frågor och kollar allt noga, till skillnad från den obehagliga människa vi träffade i fredags som bara hamnade på defensiven och fick mig att bryta ihop för att allt kändes så osäkert. På förlossningen är jag trygg.

Den läkare vi träffade idag är troligtvis den som ska göra vändningsförsöket imorgon. Om jag har så högt blodtryck imorgon också så kommer de inte kunna göra något, och då antar jag att det blir snitt. Så jag fick i alla fall åka hem efter fyra timmar med vila beordrat så att bt går ner. Kommer bli en lång natt känner jag...

37+0

Idag går man alltså in i magiska vecka 38. Nu räknas V som leveransklar. Så häftigt!

Har varit superorolig hela natten och det har inte släppt... Jordens huvudvärk och alvedon hjälper inte. Inga sammandragningar direkt, men han rör sig inte heller i magen vad jag känner. Har försökt väcka honom nu på morgonen. Är helt paranoid - tänk om det hänt något? Vi ska ju till förlossningen imorgon så frågan är om man ska ringa idag och tjata. Får försöka väcka honom lite till.

Lördag och 36+6

Gick och la mig kl nio igår med mina sammandragningar. Innan dess hade jag stått på alla fyra i soffan och andats, och J hade stått bakom och klämt ihop fogarna för att det skulle göra mindre ont. Grannarna undrade nog vad vi höll på med... Har sovit hyfsat ok även om jag vaknat flera gånger. Nu har jag varit uppe nån timme och har under den tiden haft flera sammandragningar, dock inte lika smärtsamma som igår.

Känns lite som att jag ger upp nu. Jag får väl ligga här i nattlinne och bara gilla läget då och sunka ner mig. Nåt bröllop blir det ju garanterat inte i alla fall. Fan. Om de inte kan vända honom på måndag så hoppas jag att de kan planera in snitt i alla fall 10 dagar innan bf. I så fall är det bara 11 dagar kvar idag. Skulle vara skönt att ha något konkret att ställa in sig på.

Grannarna i huset brevid oss och lägenheten under verkar ha fått sin bebis nu. Känner dem ju inte men ibland ser man dem när man drar upp en gardin eller är på balkongen. Hon har varit höggravid ett tag och igår såg jag hur hennes kille bäddade i bebissängen de ställt in i sovrummet. Oj, hur normalt kändes det att skriva så? Snacka om stalker :-)

SöS igen

Åh jag blir galen!! Kom till barnmorskan och hade högt tryck. Hon tog om det tre gånger - sista gången hade jag 150/100. Hade också sammandragningar var 6:e minut. Berättade om de besvär jag haft den senaste veckan och hon tog beslutet att skicka upp oss till SöS igen. Bebisen ligger i solklart säte, nu bara ruckbart. "Vi kommer nog inte kunna vända honom", säger barnmorskan. Verkade lite nervös, så det kändes som hon trodde att det var skarpt läge nu.

Uppe på SöS får jag ctg. Men de sätter den fel så den registerar inga sammandragningar, fast jag har regelbundna. Så vi ringer på en sköterska som får flytta den och då börjar den registera på en gång. Bebisens hjärta slår bra, men lite lugnare än tidigare. Antar att det är bra? Får efter detta träffa en läkare. Hon ställer inga frågor om mina svullna händer, min huvudvärk, illamående och allt annat jag känner. De tar inga blodprov, och bara ett blodtryck vilket är normalt (140/85). Kollar att bebisen verkligen ligger i säte med ultraljud. Sen kollar hon livmodertappen och den är inte påverkad. Skönt! Men mina sammandragningar kvarstår. Varför? Det vet hon inte, vi kan åka hem. Hon känner inget på magen. J frågar hur hennes bedömning skiljer sig från senast, då jag blev inlagd tre dagar. Sedan följer en väldigt bisarr diskussion där läkaren säger att det är upp till mig hur jag vill göra och hamnar i en märklig försvarsställning. Men jag vet ju inte! Det är ju därför jag är där! Jag vet ju inte när det är allvar eller inte, jag vet ju bara att jag har mina sammandragningar som gör ont och all annan skit jag mår dåligt av. Bryter ihop fullständigt. Jag orkar inte mer nu, jag gör verkligen inte det. Jag kan fan inte ta det lugnare än jag gör. Nu får de bara plocka ut honom snart.

Äntligen fredag!

Idag känns det lite som avgörandets moment är inne. Eller, delvis i alla fall. Det riktiga beskedet kommer väl på måndag egentligen. Men sjutton vad jag haft värk i natt. "Mensvärken" är tillbaka, har galet ont i korsryggen och trycket nedåt är hemskt. Skär och ilar mellan benen också. Kan det vara foglossning eller något annat? Och så sammandragningarna då så klart. Känner att jag mår illa nu på morgonen också.

Åh jag blir galen! Tänk om man var som alla andra som inte verkar haft en sammandragning innan det är skarpt läge. Jag har ju inte en aning om saker är på gång eller inte, om jag ska vara orolig/förväntansfull eller inte, eller om detta kan pågå i veckor framöver. Tänk om den satans slemproppen kunde gå nån gång då, så man får något form av besked. Min barnmorska brukar inte göra några "inre" undersökningar så hon lär inte berätta för mig idag hur det står till med livmodertappen. Kanske kollar de det på måndag.

Usch vad trött jag är känner jag. Kanske ska sova lite till.

Foglossning igen?

Herregud vilken dag. Bara att gå till brevlådan gjorde mig helt matt. Känns som att foglossningen kommit tillbaka med full kraft, och som att bebisen håller på att ramla ut mellan benen. Har ett jättetryck nedåt.

Hade meddelande från S på telefonen när jag kom tillbaka. Hon och L hade krockat riktigt, riktigt illa på morgonen. De kom förbi för en kaffe och var väldigt medtagna. Bilderna de tagit för försäkringsbolaget såg inte så roliga ut. Det kunde gått mycket illa... Och S som precis var på väg att sälja bilhelvetet som redan kostat så mycket. Kära vän, vad du ska råka ut för.

Fick ingen tupplur idag så nu är jag riktigt trött. Imorgon är det dags för barnmorskan igen. Får se vad hon har att säga om vita prickar, svullna händer och det viktigaste - har han vänt sig eller inte? Ska också fråga om vad hon tycker om att gå på bröllop nästa vecka...

Hälsning från tjockisen

Idag skiner solen igen. Med tanke på hur kasst vädret ska bli i helgen så är det väl bäst att man försöker sno åt sig lite solsken på balkongen. I övrigt så är det tvätt som gäller. Skönt att i alla fall ha tvättmaskinen i lägenheten, annars hade jag aldrig orkat. Har fått papper på att min sjukskrivning är förlängd till förlossningen så ett uppdrag blir att ta sig till brevlådan med en kopia till Försäkringskassan.

Var helt förstörd igår när jag kom hem från frisören. Åt och däckade och sov och sov. Var rätt deprimerad efter besöket där. Blev fin i håret, men fy fan vad svullen jag är överallt. Mina händer ser ut som diskhandskar som man blåst luft i och jag är sjukligt rund i ansiktet. Det var tortyr att spendera tre timmar framför en spegel och behöva se eländet. Hoppas hoppas att det är mest vatten som rinner av en, och att resten kan ammas bort. Det här är inte klokt. Jag har aldrig varit tjock innan och nu har jag gått upp 20 kg bara sådär. Värst är nästan mina lår, som skaver mot varann. Äckligt!

Långt eller kort?

Idag blir det ett besök hos frisören. Gud vet när man kan ta sig dit nästa gång så det är lika bra att passa på. Hade egentligen en tid på måndag bokad sedan länge, men fick flytta den pga vändningsförsöket. Ska bli skönt att få en riktig omgång. Det blir nya slingor men sen vet jag inte mer. Får ju inte klippa lugg igen för J. Tror det blir nåt enkelt med mittbena den här gången. Antar att man mest kommer slänga upp det i en tofs månaderna framöver. Inte för att jag brukar göra nåt mer avancerat i vanliga fall ändå... Känns lite läskigt att ta bussen och vara iväg så länge men det går säkert bra.

Tänkte åka in nån halvtimme tidigare också och kolla på en klänning jag hittat på nätet som ev kan passa för bröllopet nästa vecka. En "vanlig" klänning som man kanske kan använda senare också. Beror väl på hur stretchig den är.

Apropå bröllopet så hade vi en liten diskussion om det igår, jag och J. Hans pappa tycker att det är vansinne att vi ska åka bara två veckor innan BF. Jag fattar inte varför. Men J har en tendens att ta åt sig väldigt när hans föräldrar målar upp skräckscenarion, vilket de tyvärr gör ganska ofta. Jag sa att jag lika gärna kan ramla i duschen när jag rakar benen och dö, så otymplig som jag är nu. Varför skulle vi krocka med bilen just nästa helg? Och varför är det farligare att åka på bra vägar än det är att jag, tjock och otymplig, kör i regn och mörker på grusvägar i Nacka? Jag fattar det inte.

Förvärkar?

Undrar när det är dags att kalla sammandragningarna för förvärkar? Och om det är det jag haft idag? Magen drar ihop sig som vanligt, men det gör betydligt ondare och känns mer som träningsvärk som stegras och sen mattas av till att kännas mer som molande mensvärk. Ont i ryggen har jag och känner mig lite darrig och allmänt uschlig. Illamåendet kom tillbaka och har haft svag huvudvärk idag också. Vill inte ringa förlossningen och tjata, så jag avvaktar eventuella slemproppar eller andra säkra tecken. Sånt här kan ju hålla i sig länge vad jag förstår.

Har i alla fall lyckats svänga ihop både en laxpudding och en sockerkaka med kaneläpplen. S kommer förbi och käkar med oss, så då måste man ju bjuda på nåt efteråt. Middag är det enda jag orkar producera på dagarna. Har tjuvsmakat på kakan och den var inte dum....

Längtar efter dig!

Lilla du därinne
Jag undrar så vem du är
Att jag vet så lite om dig
fast du redan är här!

Är det dina tår jag känner?
Ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant att du har ögon och naglar
och en mage att pussa på?

Jag vet så lite om dig
fast du redan är här.
Men jag älskar dig som tokig
Vem du nu än är!

Drömmar

I natt har jag drömt om vår bebis. Jättekonstiga saker och helt osammanhängande när man börjar tänka på det. Som att vi efter några dagar hemma kommer på att han kanske är hungrig och behöver ammas. Det har ingen berättat för oss eller visat på BB. Han kändes också ganska stor, inte som ett spädbarn. Åh vad jag längtar nu! Magen är helsne. Jag fattar verkligen inte hur han ligger. Hoppas att barnmorskan kan klura ut det på fredag.

Natten har varit helt okej, förutom toabesök en gång i timmen men det känns som en liten sak ändå. Mådde illa idag igen när jag vaknade och hade huvudvärk men det känns bättre nu. Kan kanske bli en bra dag det här.

26 dagar kvar...

Vaknade i morse (efter en jobbig natt så klart) och mådde jätteilla. Försökte kräkas men det gick inte så bra. Tog alvedon istället, min livslina, och sen har jag sovit nästan hela dagen. Med vakna stunder bara för att duscha, tvätta håret och käka lunch. Fy farao, känner mig så ynklig. Har inte ringt förlossningen idag heller. Bara googlat havandeskapsförgiftning. Visst kan det vara symptom på det, men det behöver ju inte alls vara det. Imorgon är min barnmorska tillbaka igen, så då kanske jag slår henne en signal. Ska ju dit på fredag så det kan säkert vänta. Sist hade jag ju bara lite utslag på äggvita. Men mina händer och fingrar är supersvullna och svullnaden känns liksom ända upp i underarmarna nu.

Ikväll har jag och J käkat Phish Food och kollat på An Education. Helt okej film. Ska bli spännande att se hur den här natten blir...

Vad kan detta vara?

Natten var som vanligt jobbig jobbig. Massor av mensvärk och dålig sömn. Upp på toa en gång i timmen. Började dagen med två alvedon. Sedan var vi iväg på "kosläpp" ute i Vallentuna. Jättemysigt och perfekt väder. Så häftigt att se alla ystra kossor som hoppade runt, sparkade bakut och stångades. Började få mer och mer kännbara sammandragningar. Nu i eftermiddag har jag mått skit. Huvudvärk, illamående, sammandragningar och mensvärk. Proppat i mig några alvedon till och sovit lite. Kanske är läge att ringa förlossningen och fråga om råd. Hade jag aldrig gjort om inte V legat i säte. Känns som man nojjar i onödan. Men jag vet inte jag. Avvaktar lite till...