Idag är det bara en vecka kvar tills vi får träffa V. Det är inte klokt! Om en vecka vid den här tiden kanske han till och med ligger utplockad och klar på mitt bröst. Vi har ju inte fått någon tid, men jag antar att det blir på morgonen eftersom jag ska fasta innan. Jag får rysningar bara jag tänker på det! Och för J verkar det verkligen ha sjunkit in att nu är det på riktigt, nu ska han bli pappa. Det var det första han sa när han kom hem från jobbet igår, och det sista innan vi skulle sova.
Natten har varit ganska orolig. Nu när det är så kort tid kvar bara ligger jag och oroar mig för allt som kan gå fel strax innan mållinjen. Dessutom vaknade jag vid halv fyra av att det var värsta pådraget med helikoptrar som cirkulerade runt runt över ön och Västerbron. Lät som en invasion. Sen kunde jag knappt somna om efter det. Låg och funderade över allt vi måste fixa innan torsdag. Städa, fylla kylen, sätta upp våra nyinköpta rullgardiner, plantera på balkongen... När jag skriver vi blir det ju per automatik stackars J. Jag ligger här i min soffa och bestämmer bara :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar