Gick och la mig kl nio igår med mina sammandragningar. Innan dess hade jag stått på alla fyra i soffan och andats, och J hade stått bakom och klämt ihop fogarna för att det skulle göra mindre ont. Grannarna undrade nog vad vi höll på med... Har sovit hyfsat ok även om jag vaknat flera gånger. Nu har jag varit uppe nån timme och har under den tiden haft flera sammandragningar, dock inte lika smärtsamma som igår.
Känns lite som att jag ger upp nu. Jag får väl ligga här i nattlinne och bara gilla läget då och sunka ner mig. Nåt bröllop blir det ju garanterat inte i alla fall. Fan. Om de inte kan vända honom på måndag så hoppas jag att de kan planera in snitt i alla fall 10 dagar innan bf. I så fall är det bara 11 dagar kvar idag. Skulle vara skönt att ha något konkret att ställa in sig på.
Grannarna i huset brevid oss och lägenheten under verkar ha fått sin bebis nu. Känner dem ju inte men ibland ser man dem när man drar upp en gardin eller är på balkongen. Hon har varit höggravid ett tag och igår såg jag hur hennes kille bäddade i bebissängen de ställt in i sovrummet. Oj, hur normalt kändes det att skriva så? Snacka om stalker :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar